Live Big

Senaste inläggen

Av Ronja - Onsdag 13 mars 09:57

13e Mars. 
Dagarna, veckorna och månaderna flyger praktiskt taget förbi. Försöker hinna ikapp men de är sällan det går.^
Så mycket jag planerar att jag ska göra, allt ifrån att träffa alla jag tänkt till att pallra sig ut och börja leta vårgarderober till både mig och barnen, ja även Victor, han unnar sig sällan nytt till sin garderob så jag står för den biten med   Jag är lite bättre på de här ''unna oss själva''biten haha. 
Men, som sagt, tiden flyger iväg och igår insåg jag att - jag kommer förmodligen dröja ut på denna process ännu längre än tänkt så rätt som de är så kommer våren vara runt hörnet och knacka på, och mina ungar kommer då stå där med sina vinterkläder och undra om de är meningen att alla barn behöver svettas på det här viset på våren. Så jag gjorde de vanliga och tog och la en beställning på nätet haha. Lika bra, då är de gjort och jag slipper den här samhälls stressen på köpcentrumet och kan lugnt och stilla fortsätta min vardag här hemma. Win win så att säga. 

Igår fick jag äntligen mitt betyg i Engelskan, och herre jesus om jag vart glad. Chocken över ett sådant fint betyg och lättnaden att de gått så bra var fantastiskt. Så nu är det bara gå vidare med nästa engleska kurs och from måndag väntar Svenska 2 och Adm.1

Känner mig så sjukt stolt över mig själv, även om de anses som en bagatell för somliga att ta upp studier, så har plugg för mig alltid medfört något ångestframkallande - så att nu plugga och faktiskt hålla motivationen uppe OCH tycka att de är roligt är ett stort kliv för mig. Jag är otroligt taggad inför nästkommande vecka, lite småstressad att försöka hinna med att bränna av Eng 6 denna vecka då jag även har jobbhelg innan måndag när de nästa två kurserna börjar, men tror nog de ska gå de med!

I övrigt så rullar vardagen på i all stress. Emmy blev nu alltså 9 månader den 6e - de känns ofantligt långt bort att tänka att denna donna närmar sig sin 1 års-dag. Hon kom väl typ i förrgår? Samtdigt är hon de mest självklara någonsin, som att hon alltid varit en del av vår familj. Och Haylee blir snart 6. Alltså förlåt men va? Till sommaren blir min LILLA tjej 6 år och börjar liksom skolan med allt vad de innebär... Skolplikt och grejer. De känns sjukt de också, att snart kan jag inte ha henne hemma närsom och hur jag vill för att hon har skolplikt. Sjukaste... Min lilla stora tjej.. Åren har verkligen flugit förbi för nyss var hon ju lika liten som sin lillasyster, 1:an var ju hundra år bort - och nu är de 1 1/2 år ... 
Ja de är verkligen sant som de är sagt, vi märker hur snabbt tiden går på allvar när vi får egna barn - för fy sjutton vad skrämmande fort dessa 5 1/2 åren gått sedan jag blev mamma, men de är mitt livs bästa äventyr och jag är så otroligt tacksam för mina små tjejer.


Nu vankas de youtube-sånger och underhållning av den lilla =)

ANNONS
Av Ronja - Torsdag 14 feb 21:52

Som rubriken lyder så är detta min första Q&A, mestadels för att jag aldrig haft särskilt mycket frågor värda att skriva om, haha.
Och för de första vill jag bara säga de, till de frågor som inte dyker upp här vill jag tacka för alla fina kommentarer ni skickat genom åren och allt fint ni skriver, de värmer så otroligt mycket, så tack! All kärlek till er.

Ska tillägga att den första frågan skrevs inte igår, men den får hänga med den också!
Men here we go!

1.kan du besvara detta? : Varför ska dom som alltid förtjänar det mesta få mest problem? allt kommer bli såå jävla bra för dig i slutändan!
 

-Ja... Varför ska någon behöva gå igenom problematik och svåra tider? Önskar ingen det faktiskt. Just nu känner faktiskt att de stämmer rätt bra de du skriver att för min del så har allting faktiskt blivit så jädra bra. Jag är vid en punkt i livet där jag är genuint jävla lycklig, och inte bara för min egen del. Bra saker händer bra människor i min närhet, bra saker händer mig och jag är bara jävligt tacksam till livet, för att de visade mig att de finns mer än smärta och elände som väntar runt nästa hörn. 
Men jag tror ärligt talat att de är dem starkaste som utsätts för största prövningarna. Vi testas och prövas på olika sätt för att någonstans kanske värdera livet och lyckan mer och för att bevisa för oss själva hur mycket vi egentligen klarar av. Även om de är rent utsagt förjävligt vissa dagar. Jag har nog inget vettigare svar än så, tyvärr.

2.Hur var det att bli mamma som 19-åring?

-Oj! Fantastiskt, skrämmande, nervöst och främmande. Ungefär likadant som de kändes att få den andra när jag var 24. 
Den största skillnaden är väl att jag känner sådan skillnad själv, i mognad osv. Jag tyckte att jag hanterade saker svin bra med första - vilket jag även gjorde efter min bästa förmåga och kunskap. Idag har jag ju lite mer erfarenhet av mamma-livet och även några år klokare. Men de tuffaste var väl att känna att jag hade något att bevisa för alla andra hela tiden. Många gånger jkanske jag gjorde såsom de förväntades av mig, i min egen tro, än de som min magkänsla egentligen sa åt mig. Den största lättnaden idag är att jag kommit till den insikten att jag inte bryr mig om vad någon annan tycker och anser, utan jag gör mitt bästa - precis som alla andra mammor, utifrån mina förutsättningar och mina erfarenheter. Och föräldrarskap kan eller ska aldrig jämföras, för de kommer aldrig ut något positivt ifrån de tankesättet mer än att man hela tiden klankar ner på sig själv för att man inte gör mer som någon annan. Sedan gör och agerar jag kanske inte såsom andra anser är bra eller rätt, alla gånger. Men jag uppfostrar och agerar på mitt sätt som mamma, och lägger mig inte i hur andra gör, för vi alla är olika. Och det finns ingen handbok i föräldrarskap så vad är egentligen rätt och vad är egentligen fel?
De sitter nog hos oss själva. Allt jag vet är att när jag ser mina barn, framför allt min 6-åring då såklart, så känner jag iallafall en jäkla stolthet, för de är jag som uppfostrat den där ungen, de är jag som lärt den där individen de hon vet och de är jag som skapat en sådan fantastisk liten individ som är så klok och genuint jäkla omtänksam och fin. Så summan av kardemumman, mitt livs bästa beslut var att bli mamma som 19-åring, för även om jag stött på motgångar så skulle jag göra om de alla gånger igen om jag fick chansen, för är det något som hjälpt mig påvägen att hitta mig själv, fokusera på mig och att må bra, så är det min dotter. Så tack vare henne har jag ett helt annat tankesätt idag, än för 6 år sedan.


3. Vad kan man göra när man känner att saker bara stälper en och inte hjälper en?

 

-Ja, vad svarar man egentligen på detta? Allt handlar ju såklart om vad de är för situation du syftar på, och vad problemet egentligen är. Men de enda jag kan säga är att de mesta sitter nog hos dig själv. Att du själv ska ändra ditt synsätt och försöka se saker ur andra synvinklar, vända på de och försöka se saker ur en positiv vinkel och lägga mindre krut på allt negativt - med det kommer du komma långt. De största hotet hos mig när jag mår dåligt är att jag ofta ser saker så svart eller vitt. Vilket jag jobbar mycket med, varje dag. Allt är inte bara bra eller dåligt, de finns så många andra känslor däremellan, och de viktigaste är väl att börja fundera på om de faktiskt är tex. ilska du känner varje gång du blir arg, eller är du i själva verket ledsen, besviken eller bara låg? De handlar väl om att lära känna sig själv, lära känna dina egna tankar och känslor för att sedan lära dig kontrollera hur du väljer att se på saker och ting... Detta är tyvärr de bästa svaret ja kan komma på till dig, hoppas du blev lite klokare av detta svammel...


4. Ingen fråga direkt men vill bara säga att du skriver väldigt bra.


-Men åh, va fint. Tack snälla! <3


5.

När kommer svar på frågor?

 
-Nu hehe   

6. Hej! Har du nån lösning på detta dilemma? Jag
har olika ledsagare genom Sol och det är hemtjänsten som utför ledsagning. Nu är det så att jag hört att en tjej som heter ******** ska vara med på ledsagning men det är svårt få reda på när hon ska vara med på ledsagning med mig och för mig är det superviktigt med tydlighet om du förstår?

-Ja jag förstår vad det är du menar, tyvärr vet jag inte om jag är svaret på dina frågor. Jag tycker du ska vända dig till de som ansvarar för dina insatser och säga till dem precis de du skrivit till mig, att tydlighet är viktigt för dig för du vill ha en planering och struktur. Dra ärendet vidare, förklara och sätt hårt mot hårt om att du vill få klara och tydliga besked. De är nog mitt bästa tips till dig, jag önskar dig all lycka till <3


De får va de för idag, tack fina ni för de fina kommentarer och frågorna ja får, de värmer mitt lilla hjärta ska ni veta.
Ha en fin alla   -dag för de ska jag ha, pöss   
ANNONS
Av Ronja - 22 november 2018 13:10
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Ronja - 17 november 2018 19:07

17/11.

Snart Decemeber. 

Jag är inget större fan av av vintern och all hysteri kring jul, men jag älskar julen. Högtiden som jag får tillbringa med alla mina närmsta. Sedan att jag har jordens mest struliga och hetsiga familj, gör de nästan bara bättre!
4 damer, en mamma och 3 döttrar - med 100 olika viljor och tankegångar, samt att iom de alltid bara varit vi 4 så är de en liten öppen inbjudan till oss för julfirande - alla våra vänner är välkommen, och varje år är de alltid någon ny karaktär med och förgyller våran jul. Sedan att vi har som tradiotion att gå emot strömmen och aldrig fira jul på självaste julafton är ju bara de ännu mer ett bevis på vår struktur, haha!
Men jag älskar det. Jag älskar hur vi alla öppnar våra hem för den som kanske sitter ensam eller som inte har nå vidare planer, för de är väl de jul handlar om? Kärleken och gemenskapen. Och det är den jag älskar med våra julmys.
Sedan att vår familj vuxit iom att vi barn fått egna barn och respektive och även våra ex som kommer och firar med oss, och det är väl helt fantastiskt det!
Hur som helst så börjar jag känna längtan efter detta årliga stohej och att få vara med mina närmsta.


Idag däremot har jag och ungarna varit och blivit fotad av Zandra. Underbara höstbilder och så ofantligt roligt att förgylla stunder och spara dessa minnen på print. Jag älskar verkligen att få korten efter en fotografering på barnen och få sitta och scrolla igenom resultatet av dagen!

I övrigt så påbörjar jag mina studier på allvar på måndag, och  då är det även prick 2 veckor tills jag återgår till jobbet på heltid en stund, vi börjar med 2 månader så pappan får vara hemma en stund sedan får vi se hur Februari & Mars blir.
Nu ska jag runda av här och passa på att mysa med min stora tjej innan sängen kallar på henne och sedan blir de film med Larsa och Vicke. 
Hoppas ni alla har en fin lördag och en trevlig helg   

Av Ronja - 2 oktober 2018 11:14

Är det inte helt galet vad fort tiden går?

Om 3 månader befinner vi oss inne på 2019.

Sinnes...


Det dök upp minnen på facebook där jag skrivit ett blogginlägg för 5 år sedan.
Iom detta så fortsatte jag att skrolla på min blogg och helt ärligt, jag blir lite ledsen faktiskt.
Jag sitter och läser rad på rad av mina egna ord och det som sköljer över mig är sorg.
Har jag mått sådär? Självklart vet jag att, ja det har jag.
Hela min tonår var ett enda stort mörker men idag känns de så avlägset och så främmande.
Sorgen över allt ont som någonsin hänt, sorgen över en pappa och sorgen över att livet kan vara så fruktansvärt orättvist.

Jag skulle vilja ha en tidsmaskin, åka tillbaka som den jag är idag och träffa den där lilla osäkra flickeungen.
Jag skulle vilja berätta för henne att, tidsnog så blir de bra. Allt kommer att lösa sig för dig.
Jag skulle vilja berätta för henne att all den här osäkerheten du bär på idag, och all denna energi du lägger på att försöka passa in någonstans - sluta. De blir bra. Du kommer att finns din plats, du kommer stå stadigt på dina egna två ben och sluta fundera på vad alla andra hela tiden tycker och tänker och vad DEM anser är rätt. Du kommer finna DIN väg och följa den. Du kommer fortsätta vara lika jäkla envis som du alltid varit men med hjälp av den envisheten så kommer du klara dig igenom det här. All skit som är just nu, kommer tidsnog inte längre vara lika relevant för dig.
Du kommer att bli påmind då och då om hur dessa saker format dig till den du är, du kommer ha dalar när allt känns skit och du kommer gråta många fler tårar i ditt liv, men! DU kommer må bra. Du kommer få uppleva glädje och lycka som du aldrig trodde var möjlig, men den finns. Jag lovar.
Jag skulle berätta för denna osäkra lilla individ att - endast 25 år gammal, så har du inte bara 1 utan 2 helt fantastiska barn. Jag vet! hur sjukt? 2 ungar och du gör de så jävla bra! Även om tröttheten skiner igenom många gånger, och du vissa stunder känner för att slita sönder ditt hår, så har du sådant otroligt fint stöd runt omkring dig. Du har vänner, familj och nära runt dig som är ÄKTA. Dem är de real deal. Smärtan du känner nu kommer att tyna bort, den kommer att bli avlägsen och Du kommer må bra. Du lär dig med livets gång vad som faktiskt betyder något för dig och vad som inte gör de, och en dag kommer du vakna upp och inse att någonstans på vägen sollade du bort all negativ skit helt på egen hand och nästintill obemärkt.
Och se de heller inte som ett nedslag att du har 2 olika fädrar till dina barn, för vet du? Du prickade rätt 2/2 gånger. Du lyckades solla fram de mest fantastiska fädrarna i denna lilla stad, och tro de eller ej - men ingen av dem var en liten fling heller ;) Du fick de bästa av två världar för oavsett förhållande status, kommer ni ha den mest fantastiska relation en mamma kan någonsin begära.
Så var bara lugn. Livet kommer ge med sig och du kommer att må bra, faktum är att du kommer må helt och håller fantastiskt, sedan kommer du precis som vilken människa som helst ha dagar där allt känns skit, men merparten kommer va motsatsen.

Stå ut. Allting kommer att falla på plats för dig. Du har slitit som ett djur för att komma dit du är idag, och livet kommer belöna dig med att du får uppleva precis de du vill. Jag lovar.

Av Ronja - 3 juni 2018 00:01

Klockan är nu 00:04 vilket betyder att det slagit om och blivit den 3:e juni, datumet vi väntat på i 10 månader har nu anlänt!
Dagen då mitt BF datum äntligen anlänt. Dagen vår lilla skatt som tillfälligt bor i min kropp har sin beräknade födelse, naturligtvis tror jag dock inte denna skrutt vill kika ut just idag, men fyfasen vad ett datum kan göra en glad!
Nu vet vi iallafall att det är nära och inom det närmsta har vi en till liten knodd här hemma <3

Att vara gravid är något av det största vi kvinnor kan uppleva. 
Jag säger absolut inte att det är en dans på rosor eller lätt eller ens bekvämt alla dagar i veckan, och jag är en av de som kanske inte skulle uttrycka mig som att vara gravid är det bästa jag gjort, för i mitt fall så känner jag inte riktigt så, MEN!
Däremot anser jag att våra kroppar är förbannat jävla grymma! 
Fattar ni att varenda del av en gravid kvinnas kropp gör utrymme från dag 1 för denna lilla individ som allt eftersom gror och blir allt större där inne? 
Fattar ni hur jävla mäktig kvinnokroppen är?
Den gör all denna plats för denna lilla individ, flyttar om sin natur för att de ska få plats en till i samma kropp, livnärar denna individ först i 10 månader på insidan, sedan (i många fall, absolut inte allas), under en tid på utsidan med.

Och som om inte de är mäktigt nog så klarar våra kroppar dessutom av att föda fram denna klump för att sedan läka ihop och gå ihop till sin naturliga form.

Men det är förbannat tufft vissa gånger också. 
Att se sin kropp förändras och inte ha så mycket inverkan på allt som sker, för att vissa dagar knappt känna sig bekväm med sig själv, för det känns knappt som du längre.
Så är det iallafall för mig, inte alla dagar men vissa. Sedan är jag absolut sjukt tacksam och stolt över att jag ens har möjligheten att bära på mina barn för de är bland det finaste, häftigaste och största jag gjort, men det finns stunder och dagar då det är jobbigt med, och det är okej. 
Tyvärr pratas det sällan om det, som att de är lite tabu över att ha dessa känslor som gravid kvinna, för du ska vara glad och tacksam, och det är man ju såklart, men det är en stor förändring som sker och just att vara helt handfallen vissa gånger kan vara jobbigt.

Det är otroligt mycket som sker när man är gravid, åtminstone för mig och nu utgår jag ju alltid bara ifrån mig - lite svårt att föra andras talan och de är inte de min blogg är till för utan den för min talan. 
Många känslosamma stunder kommer med att man är gravid, tankar och funderingar kring allt. 
Som nu den sista tiden av min graviditet JISSES vilken pina vissa dagar varit! 
Jag har känt mig så sjukt ensam vissa dagar, trots att jag har vänner och familj som finns dygnets alla timmar, men detta behov av att hela tiden ha saker inbokat är jag verkligen inte van vid!
Jag vill ha saker att göra eller någon att umgås med gärna 28 timmar på varje dygn!?
Jag som njuter av att vissa dagar bara vara helt själv och få ligga i min soffa en hel dag i min ensamhet, det kryper i kroppen på mig varje ensam sekund!
Dock är väl detta för att jag inte är van vid att ha såhär mycket fritid, för jisses vad detta är en omställning!
Att ha jobbat som en blådåre sedan jag fyllde 18, för att vara mammaledig med Haylee sammanlagt 2 månader innan ja gick tillbaka och gjorde mitt första pass, 1 vecka innan beräknad ankomst gick jag hem och 1 1/2 månad efter att hon var född sprang ja in och jobba några pass extra. Nu har jag varit hemma på gravidpenning sedan slutet av april, så 1 1/2 månad hemma utgör att de är MÅNGA timmar jag haft till övers, och veckorna utan Haylee är ju nästan outhärdliga för då är ju dagarna helt galet seg!
Vicke som jobbar, vilket de flesta ja känner också gör för de är tydligen de vi gör nu när vi är vuxna enligt samhället haha, så dagarna är LÅNG minst sagt... Nu är de en stor fördel att många av mina vänner och närmaste har varierande arbetstider som mig, så de utgör att de kanske är ledig mitt i veckan och de är ju en väldigt stor fördel för mig just nu haha så helt ärligt tror jag knappt de gått 1 enda dag som jag inte haft något att göra, men de är väl bara principen att jaga något att göra som är jobbigt just nu för mitt psyke pallar inte att sitta här hemma själv just nu för de enda ja tänker då är hur segt tiden går. Haha!
Jaja, nu är de ju inte så länge kvar tills liten kikar ut så de är ju väldigt tacksamt så jag får ägna hela min tid åt de lilla pyret och stilla mina stissiga nerver med mina barn och då banne mig ska jag njuta till fullo av min tid hemma, för nu är det snart dags för min stora (lilla) tjej att va ledig i sommar så dubbel lycka för mamman som får avnjuta en hel sommar med henne hemma också för det har jag aldrig tidigare haft möjlighet till, att ha henne hemma mer än strödagar då jag inte haft betald semester förens nu så denna sommar ska vi njuta som aldrig förr av all ledighet de medför både för mig och henne!

Nu har denna mamma gnällt färdigt för denna gång haha ;)

Av Ronja - 13 mars 2018 23:24

Har nyligen haft praktik i min utbildning inom psykiatrin.

Det var 2 veckor av både och känslor om jag ska vara ärlig. Jag är otroligt tacksam och glad över att jag valt att utbilda mig och att jag nu fick chansen att göra något jag aldrig tidigare gjort. Jag var på ett ställe för självskadekvinnor, mer behöver vi inte gå in på, och det vände verkligen upp och ner på mycket för mig. 
Att se alla dessa helt fantastiska enskilda individer kämpa genom sitt egna helvete men ändå vara så otroligt glada och genuint fina människor berörde mig verkligen djupt på alla plan. Att det dessutom stod klart rätt snabbt att jag och dessa tjejer har väldigt mycket gemensamt var både smärtsamt och på ett sätt fint. Att dessa individer inte hade en susning om att jag kunde relatera mer än de någonsin trott, är irrelevant - för jag visste, och jag vet. Våra bakgrunder påminde väldigt mycket om varandras i många av fallen, och jag kan nog på ett sätt sätta mig in och förstå dem på ett plan som inte många andra kan - även om dem som sagt inte hade en susning om det. Vi delar i mångt och mycket samma historia, min väg ledde bara åt ett annat håll än deras, och det har gjort riktigt ont vissa dagar, denna vetskap, men samtidigt gjort mig så förbaskat tacksam för hur livet artat sig för mig. 
Den enda skillnaden mellan mig och dem är att jag valde att avstå ifrån saker som för dem sågs som den enda utvägen, eller en sådan simpel sak som att när 1 förälder svikit mig så har en annan funnits där och stöttat upp mig vid alla hinder som kommit. Vilket inte alla har. Jag har också den otroliga förmånen att inte bara ha en förälder vid min sida som funnits där, jag har två helt fantastiska systrar som givit mig så otroligt mycket här i livet, framförallt två vänner för resten av mitt liv, och för att inte tala om alla otroliga vänner jag haft på livets väg. Ni är var och en på ett eller annat sätt en stor del till vem jag är idag, oavsett kontakt idag, så är det ni som hjälpt mig, format mig, och funnits där, och även de som idag inte längre är några jag umgås med - ni är också värdefulla, för oavsett anledning till varför vi inte umgås längre har ni någonstans hjälpt mig på vägen att hitta, forma och bli den jag är idag. Även om somliga blivit bortsollad för att jag lärt mig veta mitt eget värde och därav att dessa inte är med i mitt livspussel längre, så är jag er ändå tacksam, för iom detta innebär det att jag vuxit, blivit starkare och funnit någon form av självkännedom och lärt mig älska mig själv. 

Jag är er alla tacksam för den jag är idag, och allra mest min dotter, som alltid kommer vara den största vändpunkten, livsglädjen och lyckan jag har. Utan henne vet jag ärligt talat inte vart jag skulle befunnit mig idag. Hon är den största räddningen av dem alla. 
Jag är så otroligt tacksam för min familj & mina vänner. Jag som hela tiden skrivit ut på min blogg om den lilla, men ändå världsbästa familj jag har, har någonstans insett att biologiskt så är inte min familj stor, men tack vare människorna runt mig så har min familj blivit flerfaldigt större. Jag har min fina sambos familj, min dotters familj, mina vänners familj, min familjs-familj, och jag inser att jag är ändå berikad med en väldigt stor, helt fantastisk, kärleksfull familj. I slutet av dagen har jag en sådan fruktansvärt stor tur som har alla er runt mig och ingenting gör mig mer lycklig än ni. Så tack. Till var och en av er. Jag älskar er, och är otroligt tursam som funnit min plats på jorden, och att även om jag kämpat i mitt egna helvete så många år, tagit mig hit. 
För ni är värd allt. Tack 

Av Ronja - 10 februari 2018 12:40

Min lilla tjej. 
I 4 1/2 år har jag levt med hjärtat utanför kroppen. 
Denna ständiga oron och rädslan både med och utan henne, att någonting ska vara fel eller hända som ligger bortom min kontroll.
När hon är sjuk känns det som en del av mig går sönder då mitt hjärta skriker för hennes skull, och jag önskar så innerligt att jag kunde ta alla virus och baciller ifrån henne, och utkämpa den kampen själv. Allt för att hon ska slippa.
Som nu. 
När hon klarat sig så bra så länge, och förkyldningen slår till med allt sin kraft och febertopparna är skyhöga och jag blir alldeles gråtfärdig vissa stunder. 

Sedan har vi alla dessa kvällar och nätter jag legat vaken i timmar genom åren, endast för att se på dig när du sover och lyssna på dina lätta andetag. 
Alla rundor in och ut ifrån ditt rum om nätterna för att dubbelkolla så du fortfarande andas, för även om tiden och åren gått så finns den där rädslan kvar och kontrollbehovet säger att jag måste bara, bara en gång till ikväll.

Att jag snart ska behöva känna såhär starkt inför en till individ skrämmer mig ärligt talat lite.
Att jag nu snart ska ha 2 små liv att oroa mig för, älska så luften nästan går ur mig vissa dagar, och ta hand om för resten av mitt liv känns lite skrämmande. 
Och hur skulle det inte kunna vara det?
Jag har ett ansvar för resten av mitt liv att alltid finnas där, älska och ta hand om er och ge er allt. 
Jag ska skydda er även när ni inte förstår varför eller ens vill ta emot mitt skydd, och jag ska stå fastgjuten även om ni skriker åt mig att gå. Allt detta som kommer komma, men jag lovar att jag ska alltid stå här. Älska er lika mycket som idag, skydda er - ibland även ifrån er själva och även när ni inte förstår varför - och stå kvar.
Jag kommer älska er, alltid, även om det är skrämmande, för en kärlek så stor är skrämmande - för ni har sådan kopiös makt över mig, och ni vet det inte ens själva -allra minst du som fortfarande ligger här inom mig och väntar på att din tid ska bli kommen och vi får mötas för första gången. 
Vi älskar dig redan, så otroligt mycket, och vi längtar så tills vi får träffa dig - framför allt din storasyster. 

Älskade lilla Haylee, du är den mest godhjärtade och fina lilla individ jag känner, och att se stoltheten som lyser i dina ögon när du pratar om ditt lilla syskon är så enorm och berör varje liten del av mig. 
Jag älskar dig, jag älskar er, så otroligt mycket. 
Jag lever med hjärtat utanpå, men jag skulle aldrig byta ut det.



Presentation


Ronja Edlund heter jag, född 1993.
Som 19-åring blev jag mamma för första gången till en liten tös vid namn Haylee. När jag var 24 kom nästa, en till liten flicka, vid namn Emmy. Här kan du läsa om min vardag, mina tankar och mycket mer.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Live Big med Blogkeen
Följ Live Big med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se