Live Big

Alla inlägg under november 2012

Av Ronja - 24 november 2012 20:43

Idag bestämde jag mig för att gå ut med att jag och min älskade sambo väntar barn. 
Våra närmsta vänner och vår familj har självklart vetat om det ett bra tag. Tycker fortfarande att det är ganska tidigt och hade det inte varit för en speciell anledning skulle jag aldrig gått ut med det nu. Tycker inte egentligen att folk har med det att göra då det är VÅRT val och VÅRT beslut att fatta. Ingen annans. Dock tror jag folk fått det om bakfoten. 
Iallafall, hade det inte varit för att vi ''litade på fel person/personer'' med att berätta detta hade det som sagt fortfarande varit en hemlighet, sedan skiter jag Egentligen i vilket, men istället för att varenda en som känner mig/vet vem jag är, ska höra det bakom min rygg tycker jag att folk ska höra/se det ifrån mig, det ska komma  ifrån mig och ingen annan. 
Har upptäckt att folk har väldigt svårt att hålla munnen stängd och en sån här stor grej tycker jag ändå att det är vi som föräldrar som bestämmer vilka som ska veta det och när. Och som sagt, som förälder är det en ganska stor grej och gärna något man vill berätta själv, då man med största säkerhet ( Vi i alla fall), är väldigt stolta över det här.

Ofattbart fortfarande, det är en liten sak intui mig som växer, som jag och min älskade har skapat tillsammans, ett litet mirakel. Så älskad redan nu <3

Har fått både positiv och negativ kritik över detta, det positiva suger jag i mig och växer som människa flera meter, att få höra att folk är glada för våran skull värmer djupt in i hjärtat!
Dock när all den här negativa kritiken kommer kan jag inte hjälpa att tycka att dessa människor kan hålla sina åsikter och tankar för sig själva och varken säga det till mig, min sambo eller till någon annan heller. Anser inte att det finns någon som helst mening med att sitta och baktala oss bakom vår rygg. 
Har hört saker som att Danne & jag inte är kapabla att ta hand om det här barnet, vi är inte stabila och vi borde överväga abort, men återigen detta är vårat beslut och varken vän, ovän och inte heller vår familj, anser jag har rätten att säga dessa saker till oss, vi är två vuxna (enligt lagen i alla fall ), som bor i vårt egna hem och har jobb båda två och vi vill inget hellre än att bilda familj nu, så jag ser verkligen inget problem. Men som sagt, de är tur att andra kan hitta problemen åt oss ;-)
Nej nog sagt, skriver de här för att jag vill det och för att jag vill att det ska komma ifrån mig så inte helt plötsligt hela världen vet om det och vi bara berättat det för ett 10-tal personer. Så, nu har jag talat ut och sedan kan folk tycka och tänka precis vad dom vill men förhoppningsvis kan folk bara glädjas med oss och se att vi faktiskt är LYCKLIGA över vårt beslut.


Love <3

Av Ronja - 21 november 2012 17:16

~ If you could see me now would you recognise me
 Would you pat me on the back or would you criticise me
 Would you follow every line on my tear stained face
 Put your hand on a heart that's was cold  
As the day you were taken away ~


Idag berättade jag, för en nästintill främmande människa, om det svåraste åren i mitt liv.
Mitt liv i fosterfamilj.
Att berätta om ens liv - ett levande helvete - på ca 25 minuter, och få med det värsta händelser, åren, dagarna och minuterna i mitt liv, är helt sjukt. Att få med så mycket på kort tid - något som i självaverket tagit mig 3 år att bearbeta. 
Det är märkligt.
I alla fall frågade hon mig '' skriver du något i en blogg eller något?''
Mitt svar var '' inte så mycket om just det här, men om mycket annat''
Då tittade hon på mig och sa ''skriv.'' 
'' Förstår du själv ens vad du har varit med om? Och titta på dig nu!''


En kvinna jag ''känt'' några timmar som inte vet någonting, i princip, om mig och mitt liv.
Det fick mig att tänka efter, vad det var som faktiskt hände. 
På ett sätt minns jag min smärta, min sorg och min saknad efter vänner och familj som om det varit igår, å andra sidan känns det som om det var i ett annat liv. 

Livet är konstigt och likaså människan.

Tänk egentligen vad mycket vi klarar av, vi klarar av att ta smällar, smärta och sorg. Vi klarar det.

Psykisk och fysisk misshandel, vi kan ta det, det tar bara tid att bearbeta sorgen, smärtan och känslorna på sitt eget vis. 
Hade någon frågat mig för 2 år sedan vart jag skulle vara idag hade jag aldrig i mina vildaste fantasier kunnat föreställa mig Här.

Här på det sättet som i ''levande''. 
Här på det sättet som starkare. 
Mer levnadsglad och framför allt

- Lycklig.

Livets gång är bra oförutsägbar, konstigt, förvirrande och fullt av överraskningar.

Hade någon frågat mig för 2 år sedan vad jag skulle vara, hade jag aldrig i min vildaste fantasi svarat 
- Tillfreds. Tillfreds med mig själv och min tillvaro. Tillfreds med mig själv och den jag blivit, den personen jag blev genom min resa. 
För två år sedan var de enda tankarna jag hade 
- Jag ger upp.
-Jag klarar det inte.
- Jag orkar inte.
- Jag kommer aldrig klara det här.

And look at me now.


Av Ronja - 17 november 2012 20:53

''Oh Yes, The past can hurt.
But the Way I see it,
You can either run from it or learn from it. ''
/Rafiki - Lejonkungen


Nu har det gått ett tag sedan jag skrev någonting, och jag antar att det har att göra med att jag dels har jobbat rätt mycket och varit upptagen med annat. 
Jag har velat skriva massvis med saker, men det är som om orden fastnar innan de hinner nå fingertopparna.
Jag är lyckligare än någonsin - ingen tvekan över huvudtaget - samtidigt som jag känner en ... ja jag vet inte..
Sorg?
Inte över allt som har hänt nu de senaste månaderna, eller, självklart är det en sorg jag bär med mig dygnet runt , men det är inte den slags sorg jag syftar på, mer att det känns som att människor man har varit jäkligt tight med bara ... försvinner?
Liksom slinker genom mina fingrar, och poff - så har man tappat kontakten, mer eller mindre.
Men å andra sidan har jag tagit upp gamla kontakter nu istället, vilket känns - minst sagt - underbart!
Men det är synd att det inte kan finnas en balans, kanske är det mitt fel? Kanske är den dennes fel?
Vad vet jag. 
Det kanske bara är så att vi står på olika ställen i våra liv just nu, vi har olika mål och förutsättningar i livet nu och kanske är det bara så det ska vara. Men ändå, att tappa en nära vän är ändå jobbigt på något sätt, en person man pratat med - kanske inte varje dag - men åtminstone ett flertal gånger i veckan och nu har det blivit.. vad ska man säga. inget?
Jag vet att jag inte är som ''alla andra tonåringar'' och jag kanske inte är - vad man kallar ''en normal tonåring'' men det är så Jag vill ha mitt liv. 
Jag vill jobba, jag vill sköta mitt eget hem, sköta en egen ekonomi och helt enkelt bara, växa upp.

Jag känner inte suget av att vara ute och festa Varenda helt medans andra är raka motsatsen, men det är okej. 
Det är våra olikheter som gör den stora helheten, men det gör ändå ont på något sätt...

Äsch jag svamlar, skiter i det här nu !

Hejpa

Av Ronja - 6 november 2012 20:40

Mycket som har hänt på väldigt kort tid. 
Både bra och dåliga saker skulle man väl kunna säga. 
När allt det här bra händer, det är då ja saknar dig sådär extra mycket... Att inte kunna se framemot när ja träffde dig i förbifarten och kunde få dela med mig av lite goda nyheter, som när jag berättade att jag gått och förlovat mig. Leendet på dina läppar var oslagbart. 
Nu är det en sådan där stund igen, när det är något inom mig som jag bara vill dela av mig med.


Jag saknar dig, jag saknar dig, jag sa jag saknar dig mer än vad du tror. Vi ses på andra sidan, men tills dess så kommer jag att sakna dig <3

Av Ronja - 3 november 2012 18:21

Idag är en dag då vi minns alla våra nära och kära som inte längre vandrar denna jord med oss.

Idag går alla mina tankar till er och jag minns vår tid tillsammans. 
Jag minns er med glädje, sorg och en enorm saknad.

Underbara, älskade - ni kommer nu och föralltid ha era speciella platser i mitt hjärta. 
All min tillit, kärlek och respekt till er. 
Jag älskar er, himmlens finaste <3

         

Presentation


Ronja Edlund heter jag, född 1993.
Som 19-åring blev jag mamma för första gången till en liten tös vid namn Haylee. När jag var 24 kom nästa, en till liten flicka, vid namn Emmy. Här kan du läsa om min vardag, mina tankar och mycket mer.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards