Så många tankar, så många känslor.
Så många rader jag skulle kunna skriva, så många ord.
Vart börjar man, och vart sätter man punkt?

Det är den eviga frågan när man väl låter fingrarna löpa fritt över tangenterna.
Jag skulle kunna skriva tills mina fingrar blöder, det här är terapi.
Det här är frihet.
Att få skriva.
För att försöka förklara varför jag älskar att skriva är väl det att på något sätt så släpps allting löst.
Jag låter mina fingrar löpa fritt, utan eftertanke, utan att riktigt fundera på vad jag faktiskt ska komma fram till, jag bara skriver för skrivandets skull. Befrielse.
Tankarna flyger iväg, samtidigt som jag känner mig så lätt för att jag egentligen inte tänker, fokuserar jag hela mitt jag på att just skriva. Bilda mening efter mening.

Och från en sak till en annan...
Dem senaste veckorna har varit... turbulent.

Bra.

Men turbulenta.

Stora omställningar.

Vilket jag nu insett såhär i efterhand har varit både positivt och negativt.

Men mest positivt, hur märkligt det än kan låta.

Jag har återigen lärt mig något nytt om mig själv, lärt känna mig själv lite bättre.

Återigen bevisat för mig själv att jag klarar det.

Bevisat att även om jag faller så lyckas jag alltid resa mig upp igen. 
Och varje gång blir jag lika chockad så fort ett nederlag kommer och jag tar mig igenom det relativt helskinad. 
Jag klarar det.
Lite mer mörbultad än tidigare, men ändå okej.

Man tror att man lyckats fundera ut hur ens liv ska se ut, för att i nästa sekund få mattan bortryckt under sig och hela ens värld ställs på kant och vänds upp och ner.

Jag trodde jag visste precis hur framtiden såg ut.

Att jag på något sätt hade mitt på det torra.

Att jag byggt upp ett liv som för alltid skulle se likadant ut.

Sedan förändrades allt.

Men jag har ändå inte grävt ner mig allt för mycket.

Snarare försökt finna vägen tillbaka och vända det hela till en positiv sak för mig själv och för den människa som jag nu och för alltid kommer att offra allt för, min fina lilla unge.

Någonstans på vägen så har jag insett att oavsett motgångar, oavsett vilka prövningar jag kommer att genomgå hädanefter, så spelar det inga roll vilka törnar jag får.

Så länge min fina lilla unge har det så bra som möjligt.

Oavsett motgångar så är det bevisat än en gång att de på något sätt inte spelar någon roll, för allt som faktiskt spelar någon roll är just Hon.

Hon är mitt ljus i alla mörker, min glädjespridare.

Den som lyser upp hela mitt liv.

Den människa jag behövde för att leva ett lyckligare och ljusare liv, nu och för alltid.

Hon ger mig hoppet tillbaka.

Så länge hon har det bra, mår bra och är trygg spelar ingenting annat någon roll.

Jag vet min plats nu, och den platsen är med henne. För all framtid.

                 
För mig är du livet, simple as that.

''I've found a reason for me
To change who I used to be
A reason to start over new
and the reason is you''