Ja men sådär då, då var jag åter placerad på jobbet för en vaken natt, anar en tradition att de blir att skrivandet kanske mer eller mindre kommer att bli av till större del här.

Har under veckan som varit jobbat, haft möten (ja bara för att verka lite viktig då så är det värt att nämna), spenderat tid med mini och tränat. Ungefär så skulle jag nog sumera den gågna veckan.
Tidigare idag har jag jobbat i hemtjänsten och nu natt då, 5 timmars rast där emellan och nu är jag här till kvart över nio imorgon, jobbigt MEN! 
Imorgon när jag kliver av har jag hela 19 dagars S E M E S T E R!!!
På måndag natt rullar bilen mot arlanda och klockan 13 nånting lyfter planet.

Jag har inte bara jobbat idag, utan jag har även stressat så jag hunnit säga hej då till min lilla prinsessa.

Hon åkte nämligen till Vemdalen idag med farmor och farfar för att spendera helgen med dom, och senare veckan med pappsen där uppe.

Det är väl inga frågetecken om den saken att mamman vart väldigt sentimental och krokodiltårarna strömmade när jag kramade om min fina prinsessa i flera långa minuter.

Tårarna är påväg bara genom att tänka tanken. 19 dagar. 19 långa dagar innan jag återser min lilla flicka igen, herre min skapare, hur ska jag klara detta?
Sist vi åkte såhär länge träffade jag henne åtminstone samma dag vi for och dagen efter vi kommit hem, och nu är de ytterligare 3 dagar jag ska vara ifrån henne. Men vi har myst i mängder nu i två veckor mer eller mindre varje dag och jag har passat på varje ledig dag att ha henne. 
Om det så bara är att vi legat i timmar i soffan bredvid varandra, med hennes lilla huvud på min arm, med min näsa i håret på henne, så har det gjort mycket för min sinnesro.
Men givetvis gör det ingenting lättare ändå, jag kommer ändå sakna henne som om jorden gått under, och förmodligen ha kvällar där jag bryter ihop av saknad, sist gick det 7 dagar innan första sammanbrottet med tårar och att tycka synd om mig själv och se barnfilm med Lina i vårat rum, så nu får jag väl den lilla tröst att Vicke är med åtminstone, för de var ju inte han heller sist...
Så vi får väl trösta varandra haha.

Skämt åsido så har jag även beställt hem dagiskort idag!!! 
Min fina lilla sessa har ju nyligen tagit dagisfoto och är bortom gränserna vacker!
Mitt hjärta smälter lite av lyckan jag känner av att få vara denna lilla donnas mamma!

Vilken kopiös ära och gåva jag blivit försedd med, och den bästa titeln någonsin!

Nej, nog för denna gång, dags att fundera lite över packning såhär nu 3 dygn innan vi åker hemifrån, för Sonja är ju i vanlig ordning ute i sista stund och har inte ens börjat packa än, hahaa!

Ha en fortsatt trevlig kväll och en super fin helg, det planerar jag att ha!

På återseende!

Länge sedan jag skrev här på bloggen nu.

Jag tänkte väl försöka komma igång lite igen med skrivandet, det är ju trots allt ett intresse - att skriva.

Det är befriande på något sätt, man får ur sig en hel del tankar och funderingar och det är liksom en comfort zoon på något sätt,
jag kan skriva det jag tycker, tänker och känner precis just nu. Jag skriver precis de som faller mig in, om det så handlar om vardagen eller det som går mer in på djupet, jag sätter gränserna.

Ja lite update då.
Vad händer i mitt liv?
Det är fortfarande samma svar där, det är väl mestadels jobb, haha. Tragiskt nog!
MEN! Om mindre än 2 veckor sitter jag på ett plan till varmare bredgrader för att få lite solenergi och semester och vila upp mig.

16 dagar drar vi och hör och häpna men jag är även ledig i 3 dagar innan vi åker så fröken Edlund har sammanlagt 19 dagars ledighet att se framemot, när hände de ens sist?
Var de sommarlovet i 8an typ? Haha.

Vad gör jag nu då? Jo jag jobbar, haha.

Jag sitter vak för tillfället därav varför jag kan sitta här och skriva. 
Jag sitter mest och glor på en maskin och på datorn nätterna igenom när jag är på det här stället, så de är väl soft men samtidigt sjukt långtråkigt och man blir sjukt trött av att sitta stilla en hel natt även om man lyckas få några timmars sömn innan passet så är det ju inte riktigt samma sak som en god natts sömn!

Idag har iallafall mini tagit dagisfoto, och OJ vad duktig hon var när pappsen och jag kom till dagis för att ta de individuella fotot.
Så bedårande och så duktig!
Mamman till barnet som fotades innan var alldeles chockad över hur duktig och tillmötesgående mini var när fotografen instruerade henne var hon skulle stå och hur hon skulle hålla armarna. Hon frågade oss vad de var vi gjort som fått en sådan duktig dotter, jag antar att de är för att hennes lilla krabat inte var lika förtjust över att ta kort, utan grinade och skrek igenom hela fotosensionen haha :/
Fotografen var också mer än nöjd och gav mini massvis med beröm! :)

Det är kontigt de där, hur mycket minsta lilla beröm kan få en att växa så mycket som förälder!
Allt ifrån dessa småsaker till att komma till dagis och bli överröst med hur duktig hon är på de mesta hon tar sig ann, till hennes språkutveckling! Jag är stolt som en tupp när de kommer till min lilla fis! <3

Jaja, nog babblat för denna gång, ja bjuder på en smärre bildbomb ifrån den senaste tiden av vårat liv, så titta och njut och jag hoppas ni får ett litet leende på läpparna när ni ser min fina flickas leende, för gudarna ska veta att de får då jag iaf! Värmen i hjärtat går det inte att sätta ord på.

Ha en fortsatt trevligt kväll/natt ni nattugglor som är vaken!
       

Vi har ju numera uttökat vår lilla familj med 2 ytterligare familjemedlemar!
En liten tuss på 5 månader snart vid namn Troy, en liten Sheltie hane som jag köpt ifrån min mamma som är hunduppfödare,

samt en äldre dam vid namn Blaze som jag tagit som omplaceringshund ifrån mamma de med, av många anledningar.
Tanken var att hon eventuellt skulle flytta, men de tyckte inte fröken Edlund som vuxit upp med denna donna, så hastigt och lustigt bestämde jag mig för att, hon får komma hem till oss hon med. Det blir en bra förebild och ett bra sällskap för lillen samt att jag inte behöver leva med de faktum att hon flyttar land och rike runt när hon står mig varmt om hjärtat.

Så numera fyller dessa 2 vårat hem med lite mer trevnad och en mysig hemmamiljö!
Inget slår väl lyckan hos ett djur när du varit ifrån hemmet en stund? Möjligtvis ditt barn men ändå ;)
  V