Klockan är nu 00:04 vilket betyder att det slagit om och blivit den 3:e juni, datumet vi väntat på i 10 månader har nu anlänt!
Dagen då mitt BF datum äntligen anlänt. Dagen vår lilla skatt som tillfälligt bor i min kropp har sin beräknade födelse, naturligtvis tror jag dock inte denna skrutt vill kika ut just idag, men fyfasen vad ett datum kan göra en glad!
Nu vet vi iallafall att det är nära och inom det närmsta har vi en till liten knodd här hemma <3

Att vara gravid är något av det största vi kvinnor kan uppleva. 
Jag säger absolut inte att det är en dans på rosor eller lätt eller ens bekvämt alla dagar i veckan, och jag är en av de som kanske inte skulle uttrycka mig som att vara gravid är det bästa jag gjort, för i mitt fall så känner jag inte riktigt så, MEN!
Däremot anser jag att våra kroppar är förbannat jävla grymma! 
Fattar ni att varenda del av en gravid kvinnas kropp gör utrymme från dag 1 för denna lilla individ som allt eftersom gror och blir allt större där inne? 
Fattar ni hur jävla mäktig kvinnokroppen är?
Den gör all denna plats för denna lilla individ, flyttar om sin natur för att de ska få plats en till i samma kropp, livnärar denna individ först i 10 månader på insidan, sedan (i många fall, absolut inte allas), under en tid på utsidan med.

Och som om inte de är mäktigt nog så klarar våra kroppar dessutom av att föda fram denna klump för att sedan läka ihop och gå ihop till sin naturliga form.

Men det är förbannat tufft vissa gånger också. 
Att se sin kropp förändras och inte ha så mycket inverkan på allt som sker, för att vissa dagar knappt känna sig bekväm med sig själv, för det känns knappt som du längre.
Så är det iallafall för mig, inte alla dagar men vissa. Sedan är jag absolut sjukt tacksam och stolt över att jag ens har möjligheten att bära på mina barn för de är bland det finaste, häftigaste och största jag gjort, men det finns stunder och dagar då det är jobbigt med, och det är okej. 
Tyvärr pratas det sällan om det, som att de är lite tabu över att ha dessa känslor som gravid kvinna, för du ska vara glad och tacksam, och det är man ju såklart, men det är en stor förändring som sker och just att vara helt handfallen vissa gånger kan vara jobbigt.

Det är otroligt mycket som sker när man är gravid, åtminstone för mig och nu utgår jag ju alltid bara ifrån mig - lite svårt att föra andras talan och de är inte de min blogg är till för utan den för min talan. 
Många känslosamma stunder kommer med att man är gravid, tankar och funderingar kring allt. 
Som nu den sista tiden av min graviditet JISSES vilken pina vissa dagar varit! 
Jag har känt mig så sjukt ensam vissa dagar, trots att jag har vänner och familj som finns dygnets alla timmar, men detta behov av att hela tiden ha saker inbokat är jag verkligen inte van vid!
Jag vill ha saker att göra eller någon att umgås med gärna 28 timmar på varje dygn!?
Jag som njuter av att vissa dagar bara vara helt själv och få ligga i min soffa en hel dag i min ensamhet, det kryper i kroppen på mig varje ensam sekund!
Dock är väl detta för att jag inte är van vid att ha såhär mycket fritid, för jisses vad detta är en omställning!
Att ha jobbat som en blådåre sedan jag fyllde 18, för att vara mammaledig med Haylee sammanlagt 2 månader innan ja gick tillbaka och gjorde mitt första pass, 1 vecka innan beräknad ankomst gick jag hem och 1 1/2 månad efter att hon var född sprang ja in och jobba några pass extra. Nu har jag varit hemma på gravidpenning sedan slutet av april, så 1 1/2 månad hemma utgör att de är MÅNGA timmar jag haft till övers, och veckorna utan Haylee är ju nästan outhärdliga för då är ju dagarna helt galet seg!
Vicke som jobbar, vilket de flesta ja känner också gör för de är tydligen de vi gör nu när vi är vuxna enligt samhället haha, så dagarna är LÅNG minst sagt... Nu är de en stor fördel att många av mina vänner och närmaste har varierande arbetstider som mig, så de utgör att de kanske är ledig mitt i veckan och de är ju en väldigt stor fördel för mig just nu haha så helt ärligt tror jag knappt de gått 1 enda dag som jag inte haft något att göra, men de är väl bara principen att jaga något att göra som är jobbigt just nu för mitt psyke pallar inte att sitta här hemma själv just nu för de enda ja tänker då är hur segt tiden går. Haha!
Jaja, nu är de ju inte så länge kvar tills liten kikar ut så de är ju väldigt tacksamt så jag får ägna hela min tid åt de lilla pyret och stilla mina stissiga nerver med mina barn och då banne mig ska jag njuta till fullo av min tid hemma, för nu är det snart dags för min stora (lilla) tjej att va ledig i sommar så dubbel lycka för mamman som får avnjuta en hel sommar med henne hemma också för det har jag aldrig tidigare haft möjlighet till, att ha henne hemma mer än strödagar då jag inte haft betald semester förens nu så denna sommar ska vi njuta som aldrig förr av all ledighet de medför både för mig och henne!

Nu har denna mamma gnällt färdigt för denna gång haha ;)