Som rubriken lyder så är detta min första Q&A, mestadels för att jag aldrig haft särskilt mycket frågor värda att skriva om, haha.
Och för de första vill jag bara säga de, till de frågor som inte dyker upp här vill jag tacka för alla fina kommentarer ni skickat genom åren och allt fint ni skriver, de värmer så otroligt mycket, så tack! All kärlek till er.

Ska tillägga att den första frågan skrevs inte igår, men den får hänga med den också!
Men here we go!

1.kan du besvara detta? : Varför ska dom som alltid förtjänar det mesta få mest problem? allt kommer bli såå jävla bra för dig i slutändan!
 

-Ja... Varför ska någon behöva gå igenom problematik och svåra tider? Önskar ingen det faktiskt. Just nu känner faktiskt att de stämmer rätt bra de du skriver att för min del så har allting faktiskt blivit så jädra bra. Jag är vid en punkt i livet där jag är genuint jävla lycklig, och inte bara för min egen del. Bra saker händer bra människor i min närhet, bra saker händer mig och jag är bara jävligt tacksam till livet, för att de visade mig att de finns mer än smärta och elände som väntar runt nästa hörn. 
Men jag tror ärligt talat att de är dem starkaste som utsätts för största prövningarna. Vi testas och prövas på olika sätt för att någonstans kanske värdera livet och lyckan mer och för att bevisa för oss själva hur mycket vi egentligen klarar av. Även om de är rent utsagt förjävligt vissa dagar. Jag har nog inget vettigare svar än så, tyvärr.

2.Hur var det att bli mamma som 19-åring?

-Oj! Fantastiskt, skrämmande, nervöst och främmande. Ungefär likadant som de kändes att få den andra när jag var 24. 
Den största skillnaden är väl att jag känner sådan skillnad själv, i mognad osv. Jag tyckte att jag hanterade saker svin bra med första - vilket jag även gjorde efter min bästa förmåga och kunskap. Idag har jag ju lite mer erfarenhet av mamma-livet och även några år klokare. Men de tuffaste var väl att känna att jag hade något att bevisa för alla andra hela tiden. Många gånger jkanske jag gjorde såsom de förväntades av mig, i min egen tro, än de som min magkänsla egentligen sa åt mig. Den största lättnaden idag är att jag kommit till den insikten att jag inte bryr mig om vad någon annan tycker och anser, utan jag gör mitt bästa - precis som alla andra mammor, utifrån mina förutsättningar och mina erfarenheter. Och föräldrarskap kan eller ska aldrig jämföras, för de kommer aldrig ut något positivt ifrån de tankesättet mer än att man hela tiden klankar ner på sig själv för att man inte gör mer som någon annan. Sedan gör och agerar jag kanske inte såsom andra anser är bra eller rätt, alla gånger. Men jag uppfostrar och agerar på mitt sätt som mamma, och lägger mig inte i hur andra gör, för vi alla är olika. Och det finns ingen handbok i föräldrarskap så vad är egentligen rätt och vad är egentligen fel?
De sitter nog hos oss själva. Allt jag vet är att när jag ser mina barn, framför allt min 6-åring då såklart, så känner jag iallafall en jäkla stolthet, för de är jag som uppfostrat den där ungen, de är jag som lärt den där individen de hon vet och de är jag som skapat en sådan fantastisk liten individ som är så klok och genuint jäkla omtänksam och fin. Så summan av kardemumman, mitt livs bästa beslut var att bli mamma som 19-åring, för även om jag stött på motgångar så skulle jag göra om de alla gånger igen om jag fick chansen, för är det något som hjälpt mig påvägen att hitta mig själv, fokusera på mig och att må bra, så är det min dotter. Så tack vare henne har jag ett helt annat tankesätt idag, än för 6 år sedan.

3. Vad kan man göra när man känner att saker bara stälper en och inte hjälper en?

-Ja, vad svarar man egentligen på detta? Allt handlar ju såklart om vad de är för situation du syftar på, och vad problemet egentligen är. Men de enda jag kan säga är att de mesta sitter nog hos dig själv. Att du själv ska ändra ditt synsätt och försöka se saker ur andra synvinklar, vända på de och försöka se saker ur en positiv vinkel och lägga mindre krut på allt negativt - med det kommer du komma långt. De största hotet hos mig när jag mår dåligt är att jag ofta ser saker så svart eller vitt. Vilket jag jobbar mycket med, varje dag. Allt är inte bara bra eller dåligt, de finns så många andra känslor däremellan, och de viktigaste är väl att börja fundera på om de faktiskt är tex. ilska du känner varje gång du blir arg, eller är du i själva verket ledsen, besviken eller bara låg? De handlar väl om att lära känna sig själv, lära känna dina egna tankar och känslor för att sedan lära dig kontrollera hur du väljer att se på saker och ting... Detta är tyvärr de bästa svaret ja kan komma på till dig, hoppas du blev lite klokare av detta svammel...

4. Ingen fråga direkt men vill bara säga att du skriver väldigt bra.

-Men åh, va fint. Tack snälla! <3

5.

När kommer svar på frågor?

-Nu hehe   

6. Hej! Har du nån lösning på detta dilemma? Jag
har olika ledsagare genom Sol och det är hemtjänsten som utför ledsagning. Nu är det så att jag hört att en tjej som heter ******** ska vara med på ledsagning men det är svårt få reda på när hon ska vara med på ledsagning med mig och för mig är det superviktigt med tydlighet om du förstår?

-Ja jag förstår vad det är du menar, tyvärr vet jag inte om jag är svaret på dina frågor. Jag tycker du ska vända dig till de som ansvarar för dina insatser och säga till dem precis de du skrivit till mig, att tydlighet är viktigt för dig för du vill ha en planering och struktur. Dra ärendet vidare, förklara och sätt hårt mot hårt om att du vill få klara och tydliga besked. De är nog mitt bästa tips till dig, jag önskar dig all lycka till <3

Ha en fin alla   -dag för de ska jag ha, pöss