Live Big

Senaste inläggen

Av Ronja - 2 oktober 2013 00:09

''And the arms of the ocean are carrying me, (so cold and so sweet)
And all this devotion was rushing over me,
And the question to heaven, for a sinner like me,
But the arms of the ocean deliver me.

And it's over,
And I'm going under,
But I'm not giving up!
I'm just giving in.''



Jag tröttnar aldrig på denna låt hur många gånger jag än hör den.

På något sätt känns det som den är skriven till mig, den träffar mig rakt i hjärtat varje gång, och det känns som att jag skrivit texten själv utefter mina egna känslor.



Sitter och tittar lite i smyg på dig när du sover. 
Ditt unika och vackra ansikte gör mig alldels varm i kroppen, och att se dig så stillsam och sova så fridfullt värmer hela min själ.
Hur har JAG kunnat haft sådan tur att finna dig?
Min prins.
Du är alldeles för bra för att någonsin kunna vara sann, och jag vet ärligt talat inte vad jag någonsin kan ha gjort för gott för att någonsin förtjäna dig.
Du är egentligen min raka motsats men på något sätt tror jag vi kompleterar varandra.
Du är lugnet själv och jag kan blåsa upp som världens stormar för ingenting.
Men på något sätt sedan du kom in i mitt liv har ett lugn dragit över mig, att vara i din närhet och känna din trygga famn gör mig lugn och även om jag ibland går över styr så finns du alltid kvar. Inga ord är någonsin tillräckliga och jag kan inte annat än tacka dig för att du är du.
För att du står ut med mig genom allt.
Men jag hoppas och tror att du vet, att oavsett vad, är mitt liv otänkbart utan dig i det.

Jag älskar dig så otroligt mycket, och det skrämmer mig ibland.
Hur lätt du egentligen kan såra mig.
Och jag vet inte, men ibland tar väl rädslan över och jag orsakar kaos, men du står kvar. Orubbad. Vid min sida. Och jag säger det inte tillräckligt men jag vet ärligt talat inte vad jag skulle ta mig till utan dig.
Du (och självklart vår skatt), är det absolut bästa som någonsin har hänt mig.
Du har gett mig en helt ny syn på livet sedan du träde in i mitt liv och tog mig med storm.
Och även om jag ibland hetsar upp mig för ingen anledning alls egentligen, så har du på något sätt fått mig att landa på jorden.
Gjort mig mer jordnära och mer levnadsglad än jag någonsin har varit förut. 

Tack för att du står kvar, för att du är min. 
Och även om vi har våra dispyter (som alla förhållanden har), och vi inte alltid är ense om allting, så har jag aldrig någonsin varit mer levnadsglad och lyckligare. Du är min stöttepelare.
Du är min bästa vän och den jag alltid pratar med om allt som händer i mitt liv.
Jag delar hela min värld med dig och det finns inget som jag någonsin skulle känna att jag inte kan prata med dig om. 
Du är lycka för mig.
Att bara sitta tysta eller skratta ihop betyder allt för mig. 
Du är mer än bara mannen i mitt liv, du är den jag vill dela precis allt med.
Från ointressanta saker till livsviktiga och personliga. 
Jag vill aldrig vara utan dig. 
Av hela mitt hjärta så tackar jag för att du är du. Och från djupet av mig själv, jag älskar dig. 
Tack <3     
''Well I came home like a stone
And I fell heavy into your arms
These days of dust, which we've known
Will blow away with this new sun''

19 månader av ren och skär kärlek <3

Av Ronja - 1 oktober 2013 13:18

Trött, tröttare och tröttast är den Ronja som för tillfället bestämt sig för att skriva några rader på sin blogg!
Vart en väldigt sen natt då jag och D låg och pratade fram till 03 tiden, sådana nätter (och framför allt mornar efter), tackar jag den lilla lyckofee att min dotter sover hela nätterna igenom och tar flaskan i sömnen på morgonen då pappsen ger mat innan jobbet.På så sätt fick jag ändå sova ut ända till hela 09:40 idag!

En fartfylld morgon med bus och skratt och att aktivera min lilla duracel kanin till dotter, och nu ligger hon och äter så jag hoppas att hon somnar snart då hon är jätte trött nu.

Vilket även det är hur skönt som helst, att hon har börjat sova en liten stund nu på dagarna också, igår var det nästan 1 1/2 timme, vilket fortfarande känns konstigt då min lilla speedo aldrig gjort det förut. Till skillnad ifrån de flesta barn har hon alltid sovit sig igenom nätterna och varit vaken precis hela dagarna, ja när hon åkt bil har hon somnat till och från men i genomsnitt har hon sovit mellan 30-60 minuter om dagen och därefter endast nattetid!
Men tror att nu börjar hon växa mer och mer och kanske är en sådan period nu att hon kommer sova mer.


Så nu håller jag tummarna att hon är trött och vill sova lite efter maten så kan mamman passa på att ha lite egen tid med att unna sig en dusch eller kanske ska passa på att ta mig ett bad, ljuvligt! 
Sedan ska jag väl även göra något åt mitt burr till hår, så ska slänga i en ny färg nu då min föredetta mörkbruna färg som så stort skulle hålla 6-8 veckor enligt förpackningen med samma fina resultat, är ett rent skämt. 1 1/2 vecka senare så är mitt hår urtvättat och har nu samma gamla dassiga hårfärg som det alltid blir när jag färgar de mörkare, mitt hår vill helt enkelt inte vara mörkt utan de ska va någon dassig ljus/mörk/blond/brun aktig skabbig färg. Haha. Så när vi var och fyllde upp förråden med blöjor och vise versa igår så stod jag och valde mellan 2 helt olika färger och D fick till slut sista ordet!
Så jag hoppas det blir bra, annars kan man ju alltid skylla på att de va han som valde ;-) Man måste ha någon att lägga skulden på i sådana situationer haha!

Nej, göra lite vettigt nu sedan ska jag tända ljus och lägga mig i det där badet tror jag!

             
Haylee-boop, vad jag älskar dig! <3

Av Ronja - 29 september 2013 16:45

Det är obegripligt hur dina små ögon kan få mitt hjärta att värka av kärlek.

Ditt leende kan göra vilken dålig dag som helst till den bästa.

Du är den absolut viktigaste människan i mitt liv, och jag skulle göra allt för dig.

Du är mitt liv.

Min vardag, min morgondag och min framtid.

Jag älskar dig mer än några ord någonsin kan beskriva.

Du gör mig hel igen <3

     
Älskade barn, du ör mitt allt i denna värld! <3

Av Ronja - 13 september 2013 23:44

Det svåraste som finns är att sätta ord på en känsla. Att beskriva med ord hur man känner. Hur ska man förklara för andra hur det är man känner när man knappt vet det själv?

 

jag vill skrika tills det inte finns något annat kvar än tomhet.

En tomhet som fyller mig innifrån och ut och att allt bara är just tomt.

jag vill gråta men tårarna vägrar att hitta mig.

jag vill skrika men rösten sviktar.

jag vill springa fast benen vägrar att lyda,

men mest av allt vill jag resa mig igen, som jag gjort så många gånger förr,

men kroppen lyder inte.

Jag är fast i min egna lilla bubbla.

Och jag är tyst.

För kanske om jag låtsas som att inget finns där inom mig kanske dessa känslor försvinner.

Om jag är tyst och inte uttalar orden högt kanske det bara är en illusion och inte något som blir verklighet så fort jag sätter ord på det och uttalar dem.

 

Men mest av allt vill jag bara vakna en morgon som jag alltid gjort och från en dag till en annan så känns allting bara... Okej.

inte jra, men okej.

inte kanon, men uthärligt.

För just nu känns det som jag kommer drunkna i min egen rädsla, ilska, frustration, sorg och smärta.

Att alltid känna sig otillräcklig, som om man inte hör hemma någonstans.

Vart jag än vänder mig så blir jag bara besviken på allt och allt runt omkring mig.

arg och ledsen för att bli tagen för givet men mest av allt att man inte räknas in någonstans.

Att dessa besvikelser uppstår dagarna i ända.

 

Om någon bara kunde se igenom fasaden och orden "Jag mår bra." 

Bara någon endaste gång.

Eller snarare bara visa intresse och i alla fall ställa frågan "Hur mår du? Vill du prata?"

 

Men mina tankar är bara ett stort tomt eko ut i ingenstans.

Av Ronja - 10 september 2013 12:20

Har inte uppdaterat på länge nu, kanske för att jag inte haft mycket att skriva om.
Min vardag består numera inte av mycket mer än att ta hand om det dyrbaraste jag har, och se till så att allt är till hennes belåtenhet.
Det är verkligen ett heltids jobb att vara småbarns mamma.

Men det är det underbaraste jag har varit med om!
Att få se min fina unge växa och bli mer och mer medveten om allt.

Dock kan jag inte hindra dessa tankar som dyker upp då och då.
Det är verkligen en hemsk värld vi lever i. Människor utnyttjar varandra, glädjs åt andras motgångar och misslyckande, och lever på uppmärksamheten från andra.

Speciellt de som lämnat jordeytan.

Jag tycker uppriktigt och ärligt att det är fruktansvärt hur andra kan gå runt och få andras medlidande och kalla på sig själv uppmärksamhet för att skrika ut ( inte bokstavligt alla gånger ) hur synd det är om dom när en människa de känt gått bort, jävligast när personer ifråga sällan eller aldrig umgåtts med de som gått bort men sekunden deras död meddelas är de bästa vänner, och uppriktigt sagt ställer sig i ljuset och skymmer de som faktiskt sörjer med största hjärtesorg.

Det är märkligt hur populär en människa kan bli för att de går bort, människor som tidigare kastat skit på en människa, höjer den plötsligt till skyarna och får det att låta som om det varit ens bästa vän.

Detta är något jag tänkt på länge länge, men har inte förens nu kunnat sätta ord på de tankar jag haft.

Att rent utsagt höja sig själv genom en bortgången är i mina ögon riktigt äckligt.


Sedan när det fasktiskt är någon man känner som går bort, att då ha mage att uttrycka sig i att andra människor är patetiska för att dom också sörjer samma människa som har gått bort.
Flera års vänskap och en människa kan säga något dylikt om en människa som stått en bortgången nära, nästintill halva sitt liv. Hur kan de vara patetiskt?
Hur kan det vara patetiskt att sörja en nära vän, bara för att man inte umgåtts just vid den tidpunkten i livet när denne gått bort? Har man då inte rätt att kalla denne sin vän? En närstående?
En man vuxit upp med.

Jag förstår inte...


De flesta människor vet livets gång och det är att vänner kommer och går, vissa stannar för alltid, men vänskap för mig är också att man kan gå veckor, månader och ja faktiskt till och med år, där man inte pratar särskilt mycket eller umgås, men när man väl träffas över en kaffe eller what so ever, så är ändå allting som om de var igår man talades vid.


Så ser jag på vänner och det är vänskap för mig.

Jag pratar inte med alla mina vänner varje dag, fan inte ens varenda vecka eller månad, men när vi ses så är allt ändå som om det var en timme sedan vi sågs trots tiden vi varit ifrån varandra.


Så ja, jag är lite skrämd av dessa tankar om vilken värld jag satt min dotter i.

För denna värld är så full av egosentriska, själviska, jubel idioter och min farhåga är att min dotter ska behöva växa upp och möta dessa.


Men å andra sidan tänker jag på allt det fina livet delar med sig av, en värld av värme, äkta kärlek, äkta vänskap, familj och glädje och det får mig ändå att tro att min dotter kommer klara sig galant.
För är det något hon har runt omkring sig så är det just det, för jag såg till för länge sedan att kapa banden med de som inte tillförde något i mitt liv. Energi tjuvar, glädjedödare, kränkande och hånande människor. För det är ingen miljö hon behöver växa upp i, runt falska och rent utsagt elaka människor.

Hon har en familj som höjer henne till skyarna och hon har värme och kärlek runt om sig vart hon än vänder sitt fina lilla huvud och det är nog det finaste någon kan få, jag hoppas det i alla fall.

Hon är den absolut viktigaste lilla människan i mitt liv och därav att jag gjort mig av med de som jag tror kan medföra något negativt, jag gjorde det för henne, men även för mig själv.


Av Ronja - 30 juli 2013 14:51

Extremt dålig uppdatering här på bloggen, haha är småbarns mamma nu så kanske är förståligt.
I annat fall får ni helt enkelt gilla läget ;)
Vår lilla sessa är nu 10 dagar gammal och jag vågar fortfarande inte riktigt tro att det är sant, att det är möjligt att vi har fått jordens finaste unge!
Lyckan som infunnit sig i min kropp är bortom alla förklaringar och går verkligen inte att sätta ord på. Min lilla flicka gör mig komplett och så otroligt lycklig. Varje liten stund med henne är värd guld <3
Hon är verkligen det absolut bästa som har hänt mig och jag vet att jag skulle offra allt för denna lilla tös, för hennes välmående och välbefinnande. Jag vet hur många som tvivlat på oss och framför allt mig, och visst jag kanske inte är världens super morsa, men jag gör mitt yttersta i alla lägen, och det kommer jag alltid att göra.
Jag kommer alltid se till så att hon har det bra och mår bra, för det är min uppgift här på jorden, detta är vad mitt liv är menat för. För min älskade lilla flicka.
Jag har verkligen det liv som jag förut endast kunnat drömma om. Det där man ser på film.
Jag har världens finaste kille, och framför allt världens bästa pappa till mitt barn. Så otroligt att se hur underbar han är med vår lilla tös, och även om jag aldrig tvivlat på honom så är han värd en guld medalj för han är hur underbar som helst och gör allt och lite till. Jag har en dotter som jag är så otroligt stolt över, hon är guds gåva till mig.

Så fantastiskt att få följa hennes framsteg var dag, bara sådana små saker som att hon är så otroligt stark i sin lilla nacke för att vara så liten och hon är så med, och det har vi hört ifrån många, för att vara så liten verkar hon så medveten och det är verkligen så. Jag förundras över hur duktig hon är och endast 10 dagar gammal!
Hon har dessutom skämt bort oss så fruktansvärt genom att vara så otroligt snäll och tillfreds hela tiden.

Finns väl inte mycket mer att skriva nu mer än att jag numera har ett hel tids jobb hemifrån och jag älskar varje sekund av det.

Jag är världens lyckligaste människa och världens stoltaste mamma åt jordens finaste unge!
Kan man begära mer av livet? :)
         
Min skatt, finaste lilla Haylee <3

Av Ronja - 22 juli 2013 01:51

Lördagen den 20/7 klockan 18:55 föddes vårat lilla mirakel.Ett flickebarn vid namn Haylee med en vikt på 3444 gram och 51 cm lång.Hon föddes, precis som mig, med en riktig kaluffs på sitt lilla huvud och svart är de med!En känsla så mäktig och så obeskrivlig så det verkligen inte går att sätta ord på var när dom la henne på mitt bröst.Efter 1 helvetes dygn och mer därtill på sjukhuset så fick jag komma in på förlossningen. Väl där väntade ytterligare 6 timmar av förvärkar och varje sekund kändes som en evighet, men klockan 18:15 satte de riktiga värkarna igång, och visst de må varit jävligt smärtsamt men anser trots de att förvärkarna innan var jävligare. För när de väl satte igång hände de iaf någonting och bara de var en sjuihelvetes lättnad! 40 minuter senare var hon ute och jag kan lova att jag var hög på livet, de är jag fortfarande, från sekunden hon låg i mina armar så var jag jordens lyckligaste människa!Kan knappt förstå än att hon är min, att jon är vår. Vi har satt detta lilla underbara underverk till världen och vi har äran att kalla henne vår. Mäktigt.Trots endast 5 timmars sömn på 3 dygn och allt jävulskap som varit så skulle jag göra det igen bara för att ha henne hos mig. Mitt liv har just fått den största meningen av allt och lyckan jag känner är helt obeskrivlig. Jag vet inte allt men jag vet i alla fall en sak och de är att jag skulle offra mitt liv för denna underbara lilla unge. Ja som sagt jag är jordens lyckligaste människa i ett par skor!

Av Ronja - 22 maj 2013 12:04

Satt och gjorde någon grej på någon sida som hette ''packa väskan'' och du ska då fylla väskan med saker som du skulle ha med dig på en utlandsresa, så väljer den ut det perfekta resemålet för dig utefter vad du packat med.

Jag fick Miami, gjorde mig just inge mer gris sugen på att åka!
Måste lägga ner, detta är inte bra för hjärtat... eller de kanske är psyket!

     
Sommar <3

Presentation


Ronja Edlund heter jag, född 1993.
Som 19-åring blev jag mamma för första gången till en liten tös vid namn Haylee. När jag var 24 kom nästa, en till liten flicka, vid namn Emmy. Här kan du läsa om min vardag, mina tankar och mycket mer.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards