Min morgon började på ett sådant sjukt bra sätt.
Efter 1 1/2 års strul med halebop har jag äntligen blivit befriad på riktigt ifrån dom, Snacka lycka och glädje tjut!
No more!
Åh underbart!
Får en bättre lön än jag räknat med, solen skiner, jag slutar 3 timmar tidigare än jag trodde och det är 47 dagar tills vår lilla är beräknad, och jag mår bara allmänt jäkla bra!

Igårkväll var jag och min kära sambo hos Hulda och Robin och kikade på fast five, fan va ja är bra, 5 filmer på 3 dagar, haha nötarn! sjukligt vad bra dom är!
Får se om vi kanske går på 6:an på bio på fredag, vore myspys!
Iaf så satt jag och hulden och diskutera och nu jäklar har jag lagt upp ett träningsprogram som jag ska börja med stenhårt efter att bebben kommit och allt lugnat sig någorlunda. 13 kg + på vågen och nej, funkar inte! De och lite till ska bort, sedan så! Då ska ja känna mig nöjd, men inte en millesekund innan! ;)

Sitter för tillfället och drömmer mig bort till utlandet, igen! haha.
Har suttit och sagt det till några stycken nu den senaste tiden att jag är så sjukligt sugen på att göra en tjejresa sedan när bebben blivit större osv. Typ i början/mitten av nästa år, vore så jäkla mysigt att bara dra iväg ett litet tjejgäng och bara vara!
Sedan har jag ju fortfarande mina drömmar om London, New York och L.A men de kommer! 
Haha, nu ska jag väl ta och fokusera på min roll som bliviande mamma och kanske smälta de lite, haha, innan det är dags att boka nästa resa!
Faaast, går allt som de ska åker förmodligen min lilla familj och jag redan i början av nästa år när liten blivit lite äldre. Huva, gud vad efterlängtad min lilla unge är, vill bara ha henne här just precis nu!
meen får härda en stund till, inte många dagar / veckor kvar nu inte! 
Ha en underbar dag i solen allesammans!
Love! <3

Tankarna snurrar runt, runt.

Jag försöker tro de bästa om de flesta människor jag möter och känner, men när motsatsen bevisas miljarder gånger om så börjar min misstro.

Till exempel så förstår jag inte anledningen att göra livet surt för andra, speciellt människor man känner, umgås med eller har umgåtts med.

Nej, varför ska jag ödsla min energi på de som är energi tjuvar. Som man ger chans på chans med hela tiden motbevisar en och får en att bli besviken.
Jag vill kunna prata med mina vänner och bekanta om allt, och veta att de inte sedan går och hugger mig i ryggen för det jag just sagt till dem.

Tillit.

Tillit är viktigt för mig.
Att kunna tro och lita på människor är värdefullt och det jag vördnar om mest.
Att veta då att ens vänner sitter och baktalar en bakom ens rygg får mig bara att tappa all lust och allt tålamod att ens försöka.
Varför bygga en vänskap på en falsk fasad?
Ett halvhjärtat leende som sedan byts ut mot förakt och spydighet så fort du vänder ryggen till.

Nej.
Jag håller mig hellre till att umgås med få människor, men som jag faktiskt litar på.
Jag orkar inte vara på min vakt med mina vänner, för att aldrig vara säker på om dennes ord är sanna eller bara en löjlig fasad de håller upp för stunden.
Och även om det inte alltid är bevisat att någon snackar bakom din rygg, snackar den om allt och alla andra och nedvärderar andra, kan du vara rätt säker på att du inte är ett undantag.
Om det alltid är något med någon annan som det ska klagas på, klankas ner på ect ect, fast du vet att när de faktiskt möter varandra är allt frid och fröjd, då funderar du nog vad denne sitter och säger om dig sekunden du lämnat den.
Det gör i alla fall jag.
Och jag orkar inte vakta min tunga bland mina vänner, tänka en gång extra innan jag säger något för att jag inte kan lita på en människa fullt ut, då tar jag hellre avstånd och säger ingenting alls.

För i ärlighetens namn så... min ork räcker inte hur långt som helst.
När jag är ledig och ska umgås med mina vänner vill jag kunna slappna av, säga de jag vill ha sagt utan att de ska bli en massa skitsnack om det.
Jag vill kunna berätta saker och ventilera om jag funderar på något och vara säker på att jag inte får en kniv i ryggen så fort jag vänder mig om.
Jag har en bebis som är 10 veckor bort, jag jobbar mer än en fulltid och de jag vill är att fokusera på min glädje och ta vara på varje ledig stund och försöka göra det bästa med min tid.
Skitsnack och tjafs är ingenting jag orkar lägga ner min tid och energi på.
Jag vill helt enkelt bara vara.

                   

Slänger in ett inlägg då uppdateringen varit sämst nu ett tag!
Kom hem i Torsdags efter en super bra semester i Egypten. 
Allting var hur skönt som helst och så otroligt underbart att bara få vila upp sig lite,

dock att hemfärden slutade i kaos pga bilen är en annan historia...
Men men!
Vi ska väl inte vara bittra för de utan försöka lösa problemet som är istället!
Allt löser sig, de tror jag faktiskt!

För tillfället sitter jag och väntar på att min kära mor ska rappa på litegrann då det vankas lunch dejt med kina idag!
Sjukt mysigt att ta en liten mor-dotter lunch på tu manhand. Skönt att ha någon att vända sig till i alla lägen som alltid ställer upp och kommer med råd när man har funderingar.

Ska även in på barnens hus en sväng och kika på skötbordet jag eventuellt ska köpa då vi hämtar barnvagnen m.m den 25 Maj. Skönt att allting börjar falla på plats!
Köpte de första 2 paketen blöjor igår, haha en sådan simpel sak som att köpa tvättlappar, blöjor och 2 små matskedar var verkligen hur roligt som helst!
Tycker att allt, varenda liten småsak är så spännande och roligt för att allt är så nytt. Så en simpel sak som att handla blöjor gjorde nog hela min dag igår! ^^
Nu är det inte alls lång tid kvar innan vår älskade lilla är beräknad. Lite drygt två månader, och jag hoppas dessa veckor springer iväg nu så vi snart får ha vår älskade i våra armar. 
Jag hoppas verkligen att alla andra får uppleva denna känsla, denna extrema kärlek till ett ofött barn och att alla får uppleva denna glädje någon gång i sitt liv.

Nej nu ska jag ge mig och stressa på modern lite !
Ha en bra dag allesammans, trots de tråkiga vädret!

Sitter på jobbet och är dyngtrött.

Trött för att sömnen var långt borta i natt så de blev inte många timmar av den varan inte.

Trött för att folk hela tiden ljuger, snackar skit och baktalar andra.

Vafan är vitsen med att sitta och snacka skit om sina vänner?
För det gör ni, när ni klankar ner på en människa ni umgås med, pratar om den och sitter och baktalar denne då snackar ni skit.

Är det jobbigt att vara ärlig numera i dagens samhälle?
Vart är det svåra med att vara öppen och ärlig mot en människa och faktiskt säga det man har på hjärtat istället för att praktiskt taget ljuga den i ansiktet för att därefter snacka ner denne bakom dennes rygg.

Så ja.

Jag är trött.

Dödstrött på att människor inte växer upp.

På att sk a vuxna människor, nu pratar jag vuxna människor också!, inte har vuxit upp utan beter sig värre än en jävla tonåring som har en jobbig tid i livet.

Nej, har man passerat 20, 30, 40, 50, då är det nog dags att stå upp och våga vara ärlig och säga det du tycker istället för att sitta som fjortisar vid kaffet och klanka ner på varenda människa i ett par skor.

Sedan.

Vänskap.

För mig är vänskap ett ord som betyder något.

Vänskap för mig är värme och kärlek till en människa.

Vänskap för mig är betydelsefullt, i den meningen att man månar om sina vänner.

Man bryr sig om dem.

Man finns där.

Stöttar.

Hjälper.

Umgås.

Men framför allt Ärlighet.

Dock måste jag vara korkad då jag verkar vara den enda som faktiskt vill ha lite ärlighet.

Jag tycker fan att jag förtjänar det genom att jag är någons vän.

Vänskap för mig är att oavsett hur länge man känt någon, så behöver man inte ses varje dag.

Man kan till och med tappa kontakten och inte umgås på ett bra tag men vänner är något som följer en hela livet, och när då folk hugger någon i ryggen och har en falsk jävla fasad och är så jävla glad för att senare innanför 4 väggar totalt  hugga denne i ryggen genom att säga, göra eller att bara veta om en sak som andra ska göra som påverkar denne.

Det är fan något som jag inte anser är okej.

Det är så jävla lågt och så jävla skandalöst så det finns inte

Och jag hoppas verkligen att när ni sitter där och baktalar, gör narr av, klankar ner m.m m.m  att ni en dag får igen samma medicin.

Att ni en dag hoppas på någonting som någon annan sedan förstör.

Jag hoppas att ni blir lämnad ensam när varenda en av era vänner inser att ni baktalar varenda en av dem.

Tack & adjö.

Herregud vad tiden går fort och vad mycket som hinner hända på ändå så kort tid.
Människor förändras, växer upp och börjar traska den väg man vill gå i livet.
Man sätter olika slags mål och vi alla kämpar för att uppnå våra egna mål.
Mycket som händer där på resans gång, saker vi kanske inte alltid kommer ihåg på en gång, men som ibland bara slår till en och man minns den där dagen som man gjorde något speciellt på.
Eller, kanske inte ens något speciellt, det kanske bara var en vanlig dag och den dagen var ändå helt suverän!
Jag själv har upplevt många sådana dagar.
Helt vanliga dagar som ändå har blivit lite extra speciella för man tänker på en speciell sak.

Satt och kikade igenom lite bilder och förundras lite över hur mycket jag själv har förändrats, utseende mässigt, de senaste åren.
Men det slår mig även hur mycket jag som person också har förändrats.
För när jag ser vissa bilder är det som att, det är en helt annan person än den jag är idag som sitter där och ler mot kameran.
Den där tjejen på bilden, jag vet inte riktigt vem hon är. 
Hon och jag, vi är så olika.
Så olika som två människor kan vara.
Men tjejen på bilden är jag.
Då.
Och nu är jag... jag.
Ja, saker och ting har verkligen en tendens att förvåna mig, men jag antar att det är det som är resans gång.
Saker och ting är menade att vara annorlunda och saker är menade att förändras.
Även vi människor.
Jag tyckte jag var säker på mig själv då, men när jag tänker efter och jämnför med idag,

så hade jag nog inte en jävla aning om vare sig vem jag själv var eller vad jag ville med någonting.
Förändringar är bra.
Nödvändiga.
Livsviktiga.
Och något som helt enkelt är menat att vara.

Men jag gläds åt alla de fina minnena jag skapat med alla fina människor under årens gång och ser fram emot många fler med vissa av er.
Ser fram emot mitt nya liv.
Mitt nya liv som inte längre kommer handla om mig.
Jag kommer inte längre vara huvudpersonen i mitt liv.
Utan skatten jag bär på.

Min graviditet är det bästa som hänt mig, för det har visat mig vilka som är äkta och inte.
Det har även öppnat mina ögon för vilka som kommer komma springandes tillbaka.
Min skatt i magen är verkligen mitt allt,

och tack vare att folk är så lätt att läsa och så genomskinliga, så kommer jag märka relativt fort vilka som är värd att ha kvar och inte.
Men, sedan är det ju så. 
Det är jätte spännande med en bebis de första veckorna/månaderna, sedan när det inte är ''de senaste nytt'' så vet jag att folk kommer lessna, och det gör mig glad.
För kan man inte vara en vän i alla väder, behöver man inte vara det alls.


Nej, back to work.
Vill bara säga iaf att jag älskar mina söti pöti vänner, som visat sitt stöd till det yttersta och som har varit med mig hela vägen i graviditeten, ni är guldvärda! 
Tack för att ni finns, ni är mina guldklimpar i vardagen! <3

Memories <3
Lav ya!  
         

Helt sjukt vad tiden verkligen har sprungit iväg.
Kan inte förstå för en sekund att det imorgon är 7 månader sedan du försvann...
Jag var till din grav för första gången igår, då jag inte haft orken till det förens då, för jag visste att så fort jag kom dit skulle allting bli verkligt. På ett sätt är det som att jag fortfarande inte förstått att du är borta. Varenda gång jag är på Birsta så kikar jag alltid in genom fönstrena på Kicks och förväntar mig att du bara ska stå där som om ingenting har hänt, som om allting bara varit en ond mardröm...
Och när jag kom dit till din grav så var det verkligen ett slag i ansiktet. Allt det hemska blev verklighet. 
Det finns så mycket jag aldrig hann säga, berätta och visa dig. Men jag tror att du hörde mig när jag berättade det jag ville ha sagt igår. Jag skulle verkligen ge vad som helst för att få berätta för dig att jag ska ha barn, få se ditt ansiktsuttryck och höra ditt extremt unika utrop och se leendet på dina läppar. 
Jag önskar så mycket.
Men mest av allt hoppas jag att du har hittat dina gamla 4-benta vänner som inte längre är med oss här nere, och att du fick fira din 54 års- dag i onsdags med dom med tårta och kalas. Jag hoppas att du har det bra var du än är och att du ser ner på oss här med ett leende och vet om allt som händer oss. 

Vi kommer att ses igen, jag bara vet det. Vad är annars meningen med livet om man inte får förenas med nära och kära sedan?
Grattis i efterskott, fina fina ängel uppe i det blå <3

Älskar dig, nu & för alltid! <3

1 år.
Helt sjukt vad tiden verkligen har sprungit iväg.
Känns som att det var just vi träffades, och se på oss nu.
Folk som inte kände mig för 1 1/2 år sedan kan omöjligt veta hur stor inverkan du har haft på mig och mitt liv. Du kan omöjligt veta hur mycket du har förändrat mig, endast till det bättre.
Innan jag träffade dig var jag den mest osäkra, rädda och vilsnasde tjejen i ett par skor.
Jag visste varken ut eller in.
Sedan gled du in i mitt liv som på en räkmacka, och vände hela min värld upp och ner. Du vände hela mig upp och ner.
Du fick mig att våga lita på mig själv och du har ökat mitt själförtroende mer än du någonsin kan ana.
Du har verkligen tagit mig till en helt ny dimension med din närvaro, kärlek och tillit.
Jag skulle kunna skriva en bok om hur glad och tacksam jag är över att ha dig i mitt liv, att få vara dig nära.
Du är verkligen min trygga famn.
Det förvånar mig än idag hur du med bara dina fina ord och din underbara personlighet har kunnat lyfta mig så högt från att ha varit så långt nere. Hur du kunnat hjälpa mig på ett sätt du förmodligen aldrig kommer förstå, men jag förstår och jag kommer vara dig evigt tacksam för resten av mitt liv.
Jag vet att det finns ingen annanstans som jag någonsin skulle vilja vara, än just här med dig. Jag älskar dig så otroligt mycket min fina fina pojk.
Jag ska inte ''go drama'' och säga att det var kärlek från första ögonkastet, för nej. Så var det inte.
Du klev in i mitt liv som en vän och när jag hade lärt känna dig och fått se vilken underbart sjukt bra kille du var flödade känslorna.
Jag skulle vilja säga att jag älskar dig mer än livet självt, men livet gav mig dig och även vårt lilla knyte, så det är nog fel ord. Men jag älskar dig till oändligheten och tillbaka miljoner gånger om. Du har verkligen fått mig att öppna ögonen och fått mig att känna på ett sätt som jag aldrig trodde var möjligt.

Vi har gråtit oss igenom jobbiga situationer och diskussioner, och skrattat oss igenom vår vardag. Du har tröstat och gett mig en trygg famn när vissa dagar bara varit för mycket. Alla de saker vi upplevt och gjort har satt sina spår och vi har skapat sådana otroligt fina och underbara minnen tillsammans, och många många fler kommer det att bli.

Tack för att du är min white knight och min hjälte i vardagen, tack för att du är min romantiker som kommer med blommor och blader, tack för att du är den där killen som tänder ljus när man kommer hem efter jobbet till middagen, tack för att du lyssnar och även om du inte alltid förstår så stöttar och hjälper du ändå.
Tack för att du alltid vill få mig att le när jag har skitdagar och för att du är den du är.
Jag skulle aldrig vilja förändra en enda sak med dig.
Alla har vi några fel och brister, men det är just de som gör oss till dem vi är.
Vi har kämpat igenom våra diskussioner och argument men jag skulle aldrig någonsin överväga att ge upp allt vi har byggt för ett litet bråk, aldrig överväga de sk a ''pauserna'' för även om vi är oense så skulle jag aldrig vilja lämna det vi har, inte för något.
Tack min finaste för att jag får glädjen att dela mitt liv och min vardag med dig och tack för att du gett mig miljarder nya anledningar att le och tusen anledningar att glömma det som varit.
Du är den godaste människan som finns och jag beundrar dina otroligt unika egenskaper.

Jag älskar dig, nu och för all framtid! <3
Tack för det bästa året någonsin! All min kärlek, respekt och tillit - endast för dig! <3

                                   

Jag älskar dig och jag vill vara konstig och onormal med dig för resten av mitt konstiga liv!! <3<3<3

2012-03-02 <3

Mitt 2012.
Oj. Hur sumerar man ett helt år på några rader?
Hur får man ner allt det som gjort skillnad i ens liv och sätter ord på alla de underbaraste stunder?
Mitt 2012 har varit som en berg- och dalbana.
Jag har aldrig förr varit så lycklig och mått så bra, men trots detta så har en människa som haft stor betydelse för mig och mitt liv ryckts bort med så kort varsel.
När jag tänker tillbaka på hur det var för 1 år sedan i mitt liv, så inser jag vad jag vuxit som människa. 
Jag har blivit starkare och för första gången någonsin kunnat sagt ifrån, inte bara lallat på och gjort det som behagar alla andra för att undvika en konflikt. Jag har stått upp och sagt vad jag tycker och tänker - något jag haft otroligt svårt med förut. Det är bara 1 1/2 år sedan jag hade mina sömnproblem, depresioner, självmordstankar m.m Det är liksom inte allt för länge sedan. Det är inte länge sedan jag var en vilsen själ som försökte få perspektiv och hjälp. 
Det här året har med andra ord resulterat i ;
Jag och min mamma har en underbar relation, vi kan numera vistas i samma rum längre än 1 minut utan att det uppstår en konflikt, vi har fått det bättre än någonsin, trots det att hon alltid varit den som betyder allra mest har det på något sätt ändå blivit ännu bättre. 
Jag fann min drömprins, eller ja, de gjorde ja inte detta år men jag FICK det här året, den 2 Mars 2012 så blev det offeciellt du och jag. 4 1/2 månad senare fick jag en ring på mitt finger, och trots mycket negativa kommentarer så övervann vi den stormen med, för vi ansåg att det var vårat val! Sedan bara 3 månader senare öppnades dörrarna mot staden och vi fick vår lägenhet, oj oj oj, vilken känsla att för första gången på riktigt ha ett eget place!
Och ja bara 1 månad senare fick vi veta av det lilla miraklet i min mage. Uvva, jag blir tårögd när jag tänker på att om bara några månader har vårt mirakel kommit. Det absolut största som hänt mig. Även där mycket blandade reaktioner, men det övervann vi som allt annat och svarade rätt och slätt att det är vårt beslut och ingen annans, det är vårt barn och inte deras. Om 2 dagar är det 10 månader sedan vi blev Vi offeciellt och tro mig när jag säger att du och vår lilla är det största som hänt mig och mitt livs gåva. Och jag lovar att så länge jag lever ska jag försöka att inte göra någon av er besviken. 
Du är mitt allt, fina underbara bästa sambo, pojkvän och vän. Tack för att du alltid lyfter mig och stöttar mig genom alla mina val. Jag älskar dig!
Ja, för att återgå, 2012. Jag har nu snart jobbat i 1 år, i Januari hade jag min första inskolning.

Så trots en hel del tårar och smärta över en del saker, så väger det bättre över. Jag har återfått kontakten med gamla vänner, grävt ner stridsyxan på en hel radda massa ställen och fått en underbar kontakt med saknade människor.
Trots stress och tårar över att ha jobbat för mycket, och en massa annat, så tänker jag inte hoppas på att 2013 blir ett bättre år. För trots allt har jag fått en närmare och bättre kontakt med hela min familj, var och en för sig. Fått en kontakt med min pappa som jag aldrig förr trodde att jag kunde få. Kommit min mamma och mina två underbara systrar närmare än någonsin. 
Så tack till ett underbart år, det jag nu hoppas inför 2013 är att jag ska slippa en förlust, och att alla mina nära och kära får ha det bra och vara välmående!
Och självklart att vår lilla i magen kommer ut och är frisk och kry, sedan spelar resten ingen roll!
Tack till er som gjort mitt år, nu blickar vi framåt!

<3