En sådan där natt när tankarna flyger fritt...

Senaste tiden har jag reflekterat mycket kring de senaste året. Mycket som hänt på väldigt kort tid.

Jag har börjat arbeta extra på ett nytt jobb, vi har flyttat och givetvis blivit föräldrar, igen.

Det har minst sagt varit ett händelserikt år på många sätt och vis och många förändringar.

Inte egentligen i vardagen mer än att vi börjat om på ruta 1 med att  ha en liten dam som är beroende av oss alla dygnets timmar, men överlag. 

Under så lång tid ville jag inte skaffa fler barn, inte för att jag inte ville ha fler barn utan för att jag var rädd.

Rädd för ännu en förlossning men framför allt rädd för förändringen som de skulle innebära med ett till barn.

Största rädslan var Haylee. 

Under 5 års tid har jag dedikerat mitt liv åt att göra mitt yttersta för en annan människa, skapa trygghet och, som alla föräldrar, försökt göra mitt allra bästa utifrån mina förutsättningar.

Tanken på ett till barn gjorde mig livrädd, rädd för att en liten bebis tar i stort sett all din vakna, och sovande, tid. Tid som jag annars lagt på Haylee. Jag var, och är fortfarande, rädd för att hon ska känna sig bortprioriterad för att lillasyster kräver mer än henne. Rädd för att inte kunna ge henne all tid och energi som jag skulle vilja. Rädd för att ”alla andra” skulle glömma bort henne för att det kommit en ny liten krabat in i våra liv. Och till viss del så blev ju rädslan faktum. Jag har inte kunnat ge henne all den tid jag velat alla dagar och mitt samvete efter förra sommaren ska vi inte ens gå in på. Den varmaste sommaren på, ja vad sades de 20 år?, där vi knappt kunde vara ute för att Emmy var för liten för den starka solen, att vara beroende av att någon annan vuxen skulle följa med för att ens kunna åka och bada då Emmy var med. 

Mycket som tärde på mitt samvete, enkelt formulerat.

Jag har fortfarande samma känsla kvar, dock inte lika starkt nu som då. Emmy är äldre, även om hon inte är de minsta självständig än så är hon åtminstone självgående 😅

Det har varit otroligt skönt att ha Victor hemma denna sommaren så vi har kunnat fokusera på dem båda mer rättvist än jag kunde göra ensam förra året. Att kunna vara ute och ta tillvara på dagarna på ett annat sätt och även åka iväg och ha lite semester tillsammans.

Jag tror att jag nu kommit in i en period där jag vill försöka kompensera upp de gångna året, även om den tiden är förbi så vill jag försöka göra Så mycket jag bara kan nu med henne för hon blir trots allt bara äldre hon med. 

Men även om mitt samvete tagit en hård smäll de gångna året så är jag givetvis så otroligt glad och lyckligt lottad som får ha dessa två individer i mitt liv och kalla mig för deras mamma. Men framför allt att jag får Lyckan att skåda kärleken dem emellan, för jisses vad dessa två avgudar varandra!

Finns nog ingen i hela världen som kan få Emmy att lysa upp såsom hennes syster kan när hon kommer hem efter en pappavecka! Den glädjen dem emellan när dem ses efter en vecka ifrån varandra är nog ta mig f*n de finaste ja någonsin sett!

och de gör liksom att detta året är så värt de. Trots att vi blivit prövad på varenda sätt som går att föreställa sig med lillasyster, för hon är banne mig sin systers motsats i de mesta. Jag tyckte de var en barnlek att få barn när Haylee kom, haha! All min karma slog tillbaka med dubbla slag när lilla Emmy Ruda trädde in i våra liv, haha. För där har de sömnlösa nätterna varit många och tänder som avlöst varandra i 8 månaders tid och allihop lika jobbiga för henne att få. Växtvärk och förkylningar och dubbelsidig Öroninflammation är lite av de vi har skalat av detta år, för att inte prata om vilken otroligt mammig och pappig liten dam detta är!

Haylee sov väl från första dagen klockrent, hade växtvärk 1 dag på 3 år, visst förkyld har hon varit men aldrig klagat eller gnällt för de, och hon älskade att vara med precis vem som helst. Haha, så kontrasterna är oteeeroliga. 

Men, det har varit ett fartfyllt år och summan av kardemumman är att vi förmodligen gått bet på 100tals timmars sömn, minskat tålamodet med cirkus några mil och garanterat dragit på oss 10-15 rynkor extra tillsammans med påsarna under ögonen som hänger till knävecken, och ändå så är vi nog lite lyckligare och hjärtat mer fyllt än innan❤️

vi har haft en Super mysig sommar och tagit igen lite av vår tid och de känns fantastisk, och nu har min lilla flicka gått och börjat skolan. 6-års? Vem visste att 6 år skulle gå såhär fort, och att vår minsting snart börjar förskolan? Jisses...

Men nu är det dags att koppla bort alla små tankar och försöka hitta Herr blund.

sov gott ❤️

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hösten. Hösten med alla dess färger i all ära, men snälla låt hösten bara smyga förbi så obemärkt som möjligt. Finns det någon som faktiskt känner att dem blir glad av den? Majoriteten av alla jag pratar med, inklusive mig själv, poängterar numer...

13e Mars. Dagarna, veckorna och månaderna flyger praktiskt taget förbi. Försöker hinna ikapp men de är sällan det går.^Så mycket jag planerar att jag ska göra, allt ifrån att träffa alla jag tänkt till att pallra sig ut och börja leta vårgarderober t...

Som rubriken lyder så är detta min första Q&A, mestadels för att jag aldrig haft särskilt mycket frågor värda att skriva om, haha.Och för de första vill jag bara säga de, till de frågor som inte dyker upp här vill jag tacka för alla fina kommentarer ...

17/11. Snart Decemeber.  Jag är inget större fan av av vintern och all hysteri kring jul, men jag älskar julen. Högtiden som jag får tillbringa med alla mina närmsta. Sedan att jag har jordens mest struliga och hetsiga familj, gör de nästan bara ...

Är det inte helt galet vad fort tiden går? Om 3 månader befinner vi oss inne på 2019. Sinnes... Det dök upp minnen på facebook där jag skrivit ett blogginlägg för 5 år sedan.Iom detta så fortsatte jag att skrolla på min blogg och helt ärligt, j...