Mitt 2012.
Oj. Hur sumerar man ett helt år på några rader?
Hur får man ner allt det som gjort skillnad i ens liv och sätter ord på alla de underbaraste stunder?
Mitt 2012 har varit som en berg- och dalbana.
Jag har aldrig förr varit så lycklig och mått så bra, men trots detta så har en människa som haft stor betydelse för mig och mitt liv ryckts bort med så kort varsel.
När jag tänker tillbaka på hur det var för 1 år sedan i mitt liv, så inser jag vad jag vuxit som människa. 
Jag har blivit starkare och för första gången någonsin kunnat sagt ifrån, inte bara lallat på och gjort det som behagar alla andra för att undvika en konflikt. Jag har stått upp och sagt vad jag tycker och tänker - något jag haft otroligt svårt med förut. Det är bara 1 1/2 år sedan jag hade mina sömnproblem, depresioner, självmordstankar m.m Det är liksom inte allt för länge sedan. Det är inte länge sedan jag var en vilsen själ som försökte få perspektiv och hjälp. 
Det här året har med andra ord resulterat i ;
Jag och min mamma har en underbar relation, vi kan numera vistas i samma rum längre än 1 minut utan att det uppstår en konflikt, vi har fått det bättre än någonsin, trots det att hon alltid varit den som betyder allra mest har det på något sätt ändå blivit ännu bättre. 
Jag fann min drömprins, eller ja, de gjorde ja inte detta år men jag FICK det här året, den 2 Mars 2012 så blev det offeciellt du och jag. 4 1/2 månad senare fick jag en ring på mitt finger, och trots mycket negativa kommentarer så övervann vi den stormen med, för vi ansåg att det var vårat val! Sedan bara 3 månader senare öppnades dörrarna mot staden och vi fick vår lägenhet, oj oj oj, vilken känsla att för första gången på riktigt ha ett eget place!
Och ja bara 1 månad senare fick vi veta av det lilla miraklet i min mage. Uvva, jag blir tårögd när jag tänker på att om bara några månader har vårt mirakel kommit. Det absolut största som hänt mig. Även där mycket blandade reaktioner, men det övervann vi som allt annat och svarade rätt och slätt att det är vårt beslut och ingen annans, det är vårt barn och inte deras. Om 2 dagar är det 10 månader sedan vi blev Vi offeciellt och tro mig när jag säger att du och vår lilla är det största som hänt mig och mitt livs gåva. Och jag lovar att så länge jag lever ska jag försöka att inte göra någon av er besviken. 
Du är mitt allt, fina underbara bästa sambo, pojkvän och vän. Tack för att du alltid lyfter mig och stöttar mig genom alla mina val. Jag älskar dig!
Ja, för att återgå, 2012. Jag har nu snart jobbat i 1 år, i Januari hade jag min första inskolning.

Så trots en hel del tårar och smärta över en del saker, så väger det bättre över. Jag har återfått kontakten med gamla vänner, grävt ner stridsyxan på en hel radda massa ställen och fått en underbar kontakt med saknade människor.
Trots stress och tårar över att ha jobbat för mycket, och en massa annat, så tänker jag inte hoppas på att 2013 blir ett bättre år. För trots allt har jag fått en närmare och bättre kontakt med hela min familj, var och en för sig. Fått en kontakt med min pappa som jag aldrig förr trodde att jag kunde få. Kommit min mamma och mina två underbara systrar närmare än någonsin. 
Så tack till ett underbart år, det jag nu hoppas inför 2013 är att jag ska slippa en förlust, och att alla mina nära och kära får ha det bra och vara välmående!
Och självklart att vår lilla i magen kommer ut och är frisk och kry, sedan spelar resten ingen roll!
Tack till er som gjort mitt år, nu blickar vi framåt!

<3