Min lilla tjej. 
I 4 1/2 år har jag levt med hjärtat utanför kroppen. 
Denna ständiga oron och rädslan både med och utan henne, att någonting ska vara fel eller hända som ligger bortom min kontroll.
När hon är sjuk känns det som en del av mig går sönder då mitt hjärta skriker för hennes skull, och jag önskar så innerligt att jag kunde ta alla virus och baciller ifrån henne, och utkämpa den kampen själv. Allt för att hon ska slippa.
Som nu. 
När hon klarat sig så bra så länge, och förkyldningen slår till med allt sin kraft och febertopparna är skyhöga och jag blir alldeles gråtfärdig vissa stunder. 

Sedan har vi alla dessa kvällar och nätter jag legat vaken i timmar genom åren, endast för att se på dig när du sover och lyssna på dina lätta andetag. 
Alla rundor in och ut ifrån ditt rum om nätterna för att dubbelkolla så du fortfarande andas, för även om tiden och åren gått så finns den där rädslan kvar och kontrollbehovet säger att jag måste bara, bara en gång till ikväll.

Att jag snart ska behöva känna såhär starkt inför en till individ skrämmer mig ärligt talat lite.
Att jag nu snart ska ha 2 små liv att oroa mig för, älska så luften nästan går ur mig vissa dagar, och ta hand om för resten av mitt liv känns lite skrämmande. 
Och hur skulle det inte kunna vara det?
Jag har ett ansvar för resten av mitt liv att alltid finnas där, älska och ta hand om er och ge er allt. 
Jag ska skydda er även när ni inte förstår varför eller ens vill ta emot mitt skydd, och jag ska stå fastgjuten även om ni skriker åt mig att gå. Allt detta som kommer komma, men jag lovar att jag ska alltid stå här. Älska er lika mycket som idag, skydda er - ibland även ifrån er själva och även när ni inte förstår varför - och stå kvar.
Jag kommer älska er, alltid, även om det är skrämmande, för en kärlek så stor är skrämmande - för ni har sådan kopiös makt över mig, och ni vet det inte ens själva -allra minst du som fortfarande ligger här inom mig och väntar på att din tid ska bli kommen och vi får mötas för första gången. 
Vi älskar dig redan, så otroligt mycket, och vi längtar så tills vi får träffa dig - framför allt din storasyster. 

Älskade lilla Haylee, du är den mest godhjärtade och fina lilla individ jag känner, och att se stoltheten som lyser i dina ögon när du pratar om ditt lilla syskon är så enorm och berör varje liten del av mig. 
Jag älskar dig, jag älskar er, så otroligt mycket. 
Jag lever med hjärtat utanpå, men jag skulle aldrig byta ut det.