Hösten.

Hösten med alla dess färger i all ära, men snälla låt hösten bara smyga förbi så obemärkt som möjligt.

Finns det någon som faktiskt känner att dem blir glad av den? 
Majoriteten av alla jag pratar med, inklusive mig själv, poängterar numera vilken svacka man gått in i pga mörkret som fallit.

Till 99% hör det väl till att soltimmarna från sommaren var fasen begränsade så D-vitaminbrist lider vi nog alla mer eller mindre utav för tillfället.

Många dialoger och många tankar kring detta efter en periods klagande från min sida ledde till att jag någonstans beslöt mig för att ''rycka upp mig'' (som de så fint kallas).

Att man känner sig nere och låg det hör till, hör till livet. Men de jag beslöt mig för är att börja ändra mitt sätt att tänka och se på saker, givetvis efter timlånga samtal och kafferep med kära vänner. Tro de eller ej men det känns som att det hjälper.

Att försöka fokusera på de bra sakerna, även om de är en grå och trist och även ibland - kämpig dag. 
I mitt fall så fungerar det genom att jag försöker lägga fokus på mig själv för tillfället. 
Jag tror många av oss glömmer de ganska lätt. En vill hjälpa alla andra, ta hand om allt och alla och bara finnas till för andra, och ibland glömmer en bort att Du faktiskt är huvudpersonen i ditt liv. I mitt fall landar ju såklart 90% av mitt dagliga fokus på mina barn, men sista tiden har jag ändå känt att det är okej att ställa mig själv i centrum för min egen uppmärksamhet. Jag har alltid dessa ständiga krav hängandes över mig själv, och även om de blivit färre med åren så finns de där och gömmer sig i bakhuvudet på mig. Kraven om hur jag ska vara och agera för att vara den bästa föräldern jag kan vara. Men de är okej att också ibland tänka 1 och 2 gånger på sig själv, barnen tänker man ju ändå på hela tiden så att lägga en uns fokus på sig själv gör faktiskt bara gott!

Mitt fokus just nu är att finna saker som JAG blir glad utav och som JAG mår bra utav. Träna, äta, lyssna på den där otroliga låten på repeat 10 gånger om dagen, tända ljus på morgonen (eller förmiddagen då jag jobbat natt), och äta min frukost i lugn och ro till bra musik eller med en filt i soffan. Åka ner på solariet den där tisdagskvällen när alla måsten är gjorda, för att unna mig själv 15-20 min egentid. Åka och träna på förmiddagen och känna att jag inte är en dålig mamma som inte hämtade mitt barn 1 timme tidigare, eller på kvällen när de lagt sig. Träffa vänner och familj och göra de som bara Ronja, inte alltid som mamma alla gånger. 
Dessa små simpla, men ändå livsviktiga saker, tror jag att jag glömt bort framförallt de senaste året. Sällan är vi bra på att uppmuntra och unna oss själva så mycket som vi faktiskt behöver, för vi känner press och stress från alla håll och kanter. Men min insikt är de att jag gör så gott jag kan och mer därtill. 

Nu är jag inne på min 4:e natt och de som jag ser mest fram emot för tillfället är FREDAG. Jag ska sätta den yngsta på förskola, och den äldsta ska va hemma från fritids och jag har planerat en heldag med BARA Haylee/Mamma mys, oj så välbehövligt de känns!
Min lilla flicka som bara skenar iväg och blir äldre och klokare för varje dag som går. När mammaveckorna äntligen kommer efter en pappavecka så känns de som att det gått snarare 1 månad än 1 vecka. Hon utvecklas i rasande takt och lär sig så mycket nya saker varje dag så det känns som att jag missar hur mycket som helst. Jag försöker dock intala mig själv även här att det är okej, även om det inte alltid känns så. Så, fredag it is. Haylee och mamma dag. Det kommer förmodligen inte att vara så storartat som det framstås i min skrift just nu, men en tur ut för fika på stan bara hon och jag, hitta någon lekpark och bara få umgås. Det är de storslagna i det, kvalitetstiden med henne.

Jag hoppas ni andra har det bra där i höstmörkret och att ni också fokuserar på er själva då och då.