Ja... vet inte vad jag ska skriva riktigt.

De senaste dagarna har bara varit ett enda vimmel.

Som ja vet att jag sagt förut är inte min blogg bara en blogg för mig utan även min dagbok, och det enda jag vill just nu är att bara skriva ner de senaste dagarna, allt som har hänt och bara andas ett tag. Slippa tänka bara för några sekunder.

Men, förnuftet tar överhand och säger åt mig att det inte vore det smartaste draget att skriva det här. På Internet. Där alla som vill kan läsa det. För det angår inte alla. Bara vissa få. Så jag skriver ner dom på ett dokument på min dator senare, och 2 minuter efter att jag skrivit ner allt kommer jag radera de dokumentet så ingen någonsin kan få möjlighet att läsa mina innersta tankar för tillfället. För vad ja skulle skriva skulle såra, vad jag skulle skriva skulle smärta. Andra. Men även mig själv. För då har jag det där. Svart på Vitt. Vilken total idiot jag är. Andra är. Hur jävligt få hjärnceller jag egentligen har. Jag skriver att jag har mognat. Men vart tog det vägen i helgen? Mitt sunda förnuft? Vart har de tagit vägen? Jag vet ärligt talat inte. Men jag skäms. Nå så fruktansvärt. Inte för att de betyder mycket för tillfället. Men det gör jag. Så som jag känner nu, har jag endast känt ett få tal gånger tidigare. Dum, korkad, en stor idiot, skulle nog även kalla mig själv för första gången en fjortis. Jag skäms. Nå så fruktansvärt. Men ingen fattar. I mina egna ögon är jag ingenting just nu. En liten skit. En lort. De är precis vad jag är. Trodde jag var bättre än såhär. Ha. Ja, visst. Jag har mognat och vuxit de senaste året mer än någonsin, men nu? Just för tillfället, igår, i förrgår, är och var jag personen jag var för så många år sedan igen. Jag skäms. Jag skäms nå så fruktansvärt. Men vem bryr sig egentligen om en lort?

Inte jag.