Sitter hemma hos min syster och är barnvakt åt min älskade fina systerson, Vincent.
Jag blir varm inombords när jag ser på honom och han skrattar.
 Han lyser upp min dag och min värld. 
Det finns inget jag inte skulle göra för hans skull, 
tyvärr är han för liten för att förstå det nu, men en dag ska ha få höra,
 och jag ska visa honom hur värdefull han är.

Och ändå... 
Fast jag sitter här med en skatt,
 mer värdefull än pengar kan erbjuda, 
min livsglädje, så känner jag mig inge annorlunda än igår inombords. 
Jag har fortfarande den där känslan inom mig,
 känslan av tomhet, känslan av att något fattas.
Och fortfarande,
 vet jag inte riktigt vad det är.
 Vad det beror på. 
Jag vill kunna vara med mina vänner och med min familj
 utan att allt ska kännas så fruktansvärt tillgjort och övertygande.
 Men just nu är det precis det jag gör.^
 Försöker övertyga alla om att allt är bra, försöker övertyga mig själv om att allt är bra.
 När det egentligen inte är bra alls.
 Inte för 5 öre.
 Och jag har ingen aning om vad jag ska göra åt saken, eller inte göra....


I Know Nothing, The Girl Knows Nothing. 

  
There's nothing i wouldn't do for you.

My angel <3

/r'