Roll down the windows, and bump the music. That's what summer is about.


Jag har en sån där känsla inom mig.
En irriterande, kliande, vet inte vad känsla.
Jag är så trött så trött, och just för tillfället är jag trött på att varenda jävel sitter och jiddrar om hur mycket dom hatar andra, hatar si och hatar så. Hata dit och hata hit. Va fan är det för fel på er? Sluta hata för fan.
Hata är bland det starkaste ordet som finns, och seriöst, jag lever i en värld full av människohatare. ORKA slösa sin jävla tid på att hata så jävla mkt. Dessutom tror jag inte ens hälften av er vet vad RENT OCH SKÄRT hat innebär. Jag har känt så. 1 gång i mitt liv, 1 enda jävla fucking gång. Och det ordet har jag användt hela mitt liv, men det var först när jag var 15 som jag faktiskt insåg, NEJ jag har aldrig hatat någonting eller någon förens nu. Och vet ni? Det var min fosterfamilj jag hatade, dom misshandlade mig under 3 jävla fucking år så ja, dom hatade jag. Men aldrig förr och aldrig efter har jag någonsin känt hat igen. Jag hatar inte ens dom längre, jag har gått vidare. För innebörden är så jävla mycket starkare än vad det flesta av er därute ens fattar. Ni vet inte vad hat är förens den dagen då något händer och det enda du KAN känna är hat. Tills dess, så OGILLAR, TYCKER MINDRE OM, AVSKYR, ni saker, men hata? Tror inte ens hälften av er som jiddrar om att ni hatar allt och alla någonsin har känt hat. Så ge upp för fan och sluta jiddra och sluta håll på. Haters.